Vår tredje träff i salongen ägnades åt Doris Lessing och romanen
Martha. I samma veva hade jag ett recensionsuppdrag som bland annat innebar "tips om läsning under julen". Så jag slog två flugor i en smäll och läste en massa Lessing. Just Martha hade jag lite svårt för, inte romanen som sådan, utan personen. Jag tyckte att hon var så osympatisk. Och visst var Marthas föräldrar jobbiga och trångsynta, men jag tycker att hon borde uppvisat lite mer vanligt hyfs helt enkelt. Anna var nog den av oss som tyckte bäst om Martha, både som person och roman betraktat.
Det krävdes inte så intensivt lobbyarbete för att få med sig de andra i valet av Peter Kihlgårds roman
Kicki & Lasse. Jag hade köpt den redan när den kom ut, men så hade den av någon anledning blivit liggande på nattduksbordet där den bara väntade på att bli läst.
Jag var bekant med Kicki och Lasse sedan tidigare. De dyker nämligen upp redan i Kihlgårds novellsamling Serenader. Bilfärden från Arlanda in till Stockholm är i den en helt egen novell. Jag passade på att läsa om den innan jag gav mig på
Kicki & Lasse. Mycket i berättelserna är exakt detsamma, hela stycken och meningar. Jag ser framför mig hur han öppnar sitt ursprungsdokument och går igenom det. Tar bort något han inte är helt nöjd med, lägger till något annat.
Och apropå Kihlgård. Precis dagarna innan den litterära salongen (då fortfarande namnlös) skulle ses för att prata om Kihlgård, åt jag lunch på Järnet. Och mer eller mindre snubblar över just Peter Kihlgård när jag var på väg därifrån. Han kändes så bekant att jag var på vippen att säga hej, men hejdade mig när jag kom på att vi faktiskt inte känner varandra. När jag hade gått några steg ångrade jag mig och ville vända tillbaka för att tala om hur mycket jag tycker om
Strandmannen och att vår salong om bara några dagar skulle diskutera hans roman Kicki & Lasse. Men då var han försvunnen.
