Från 2 x Winterson till Munro

Oj oj oj så som vi försummat den här stackars bloggen. Kanske den har gjort sitt. Vad vet jag. eller så kommer vi igen med ny kraft under våren. Hursomhelst, sedan sist har vi läst ut Johannes Anyurus En storm kom från Paradiset. Vi har dessutom läst Jeanette Wintersons Why be happy when you cpould be normal. Och den tyckte vi så bra om att vi ville läsa, och i vissa fall läsa om, Oranges are not the only fruit.

Jag var så säker på att jag ägde Det finns annan frukt än apelsiner och det kanske jag gör, men den står inte i min bokhylla. Det var kö till den på bibblan. Men så råkade jag befinna mig i London över påsk och fick då en härlig anledning att gå till Daunt Books och där fanns den förstås. I nyutgåva från VINTAGE, vilket fick sin förklaring av Winterson själv som i denna utgåva har skrivit en introduktion till berättelsen, där hon bland annat berättar att hon inte kunde ha kvar Oranges på det gamla förlaget (Pandora) eftersom det köpts upp av Robert Murdoch.

Vi var tyvärr tvungna att ställa in salongen som vi skulle haft som i torsdags, men har dock redan bestämt vilken bok vi ska läsa härnäst: Det blir Alice Munros senaste: Brinnande Livet.

Klapparna med böcker

Bland årets fina julklappar fanns två böcker - Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz från maken och sonen och Cilla Naumanns Springa med åror från svärmor. Ett kort uppehåll... hade jag önskat mig och blev mycket glad när den låg i ett av paketen, Springa med åror var däremot en glad överraskning.  Jag hade också önskat mig Johannes Anyurus En storm kom från paradiset och trodde först att det hade blivit fel när den låg i en av makens paket, men det visade sig att vi båda önskat oss den, så nu slåss vi lite om vem som ska få läsa först. Hittills har jag vunnit den striden och hunnit en bit in i historien. Jag tycker mycket om och är glad att vännerna i salongen valde den som årets julläsning. Jag har också börjat på Ett kort uppehåll... och tycker mycket om den också. Dessutom har jag läst ut Springa med åror som jag inte visste så mycket om, men nu när jag läst vill jag också ta mig an 62 dagar som vad jag förstår till viss del är samma historia/händelser fast berättad från barnens perspektiv. Mycket nyfiken på den. Jag tyckte nämligen att Springa med åror var en riktig pärla, men kände mig en smula övergiven när den tog slut. Jag ville veta mer, förstå mer och det inbillar jag mig att jag kommer att göra efter att ha läst 62 dagar, så det får bli ett av vårens projekt!

Andra vårprojekt är Jonas Gardells Sjukdomen (äntligen kommer del 2 i  trilogin Torka aldrig tårar utan handskar!) och Ian McEwans Sweet Tooth (jag har helt missat denna - hur är det ens möjligt?). Och de andra påbörjade romanerna som jag ännu inte avslutat såklart. Hyser gott hopp om att hinna läsa mycket de kommande lediga dagarna!

Jo, just det, den fina boken längst till höger, Shakespears A Midsummer Night's Dream, är inte alls någon bok utan en förtjusande liten handväska. Också den en klapp från den snälla mannen i mitt liv.

Tröstar mig med Bodil Malmsten

Å vad det är synd om mig. Däckad av influensa sedan fyra dagar tillbaka. Har inte ens kunnat läsa. Idag vänder det – det känner jag på mig – åtminstone vad gäller läsningen. Mo Yan och Ximen Nao och hans sju liv ligger kvar på nattduksbordet, oöppnad. Han lär ligga kvar där. Kan inte förmå mig. Bläddrar förstrött i Jonas Karlssons första novellsamling, läser lite här och där, imponeras på nytt. Väljer istället en av Bodil Malmstens loggböcker, Kom och hälsa på mig om tusen år. Måste skaffa sådana där små post-its, känner jag, för jag vill markera var och varannan sida och vill inte anteckna i boken. Samtidigt som jag vet att jag aldrig kommer att skaffa sådana där små post-its, utan istället anteckna på sidorna. Det är som det är.

Trots Andres Lokkos recension i SvD av Ximen Nao och hans sju liv som gav mig lite (med betoning på lite) lust att läsa den ändå, så hemfaller jag nog åt Cattis devis att livet är alldeles för kort för att slösas bort på att läsa böcker vi inte gillar (vill inte skriva dåliga böcker), när vi inte ens kommer att hinna med alla som vi vill läsa. Skäms dock lite, eftersom jag faktiskt lovade Anna-Karin att läsa den.

Förresten ställer jag in Mo Yan i bokhyllan, oöppnad, utan ont samvete, för vi har ju en ny bok att läsa i salongen! När vi höll årets sista salong förra lördagen (hemma hos Anna-Karin och hennes familj sombor ute på landet utanför Strängnäs, bara utflykten dit och eftermiddagen och kbällen där är värda en egen beskrivning som dock ej kommer att ges just här) bestämde vi och var helt och hållet överens om att läsa En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru till näsa tillfälle, som är den 17 januari.

Och om inte AdLibris tabbar sig så ska jag ha den hos mig denna vecka. till dess njuter jag av Bodil Malmsten.