Längtar till London

I slutet av april ska jag få åka till London och jag har redan börjat längta. Jag ser fram emot så mycket, men en av höjdpunkterna kommer definitivt att bli besöket på på Daunt Books på Marylebone High Street. Catrin var där tidigare i år och stannade i inte mindre än två timmar, det skriver hon om i En snygging från Daunt Books. Jag älskar Daunt Books. Waterstone's i Hampstead är en annan favorit där jag har tillbringat många timmar. Tyvärr påstår min man att den inte längre finns kvar, men jag hoppas att han har fel.

London och läsande hör verkligen ihop för mig och jag har alltid med mig ett antal nya böcker hem när vi har varit där. Så egentligen borde jag kanske inte fylla på den där högen med böcker på sängbordet just nu utan vänta tills jag kan frossa ordentligt i min favoritboklåda. Å andra sidan är det ju långt till april och det pågår en bokrea. Idag har jag därför införskaffat Anders Paulruds Som vi älskade varandra, Amos Oz Hur man botar en fanatiker (jepp, jag såg Skavlan ikväll), Castor snickrar (till sonen), Joan Didions Ett år av magiskt tänkande, Johanna Lindbäcks En liten chock och sist men inte minst Tillfällen att njuta en smula av Therese Wikström.

Daunt Books kan man läsa mer om här.

Att laga mat är som poesi

Ikväll lagar jag mat. Jag lagar mat från grunden, på riktigt. Jag lagar BOEUF BOURGIGNONNE. det är något jag gör en gång om året. Det är poesi och terapi på samma gång och det blir fantastiskt gott.

Receptet jag använder är ur Julia Childs klassiker Det franska köket. Det är inte vilken kokbok som helst. Det franska köket är tillägnad Frankrike:  

Till La Belle France

vars bönder, fiskare, husmödrar och furstar - för att inte tala om dess kockar - genom generationer av uppslagrikt och kärleksfullt intresse skapat en av världens sköna konster

Citerat från försättsbladet. Här finns inte en enda porrig matbild, tagen med lätt softat lins. Inga publikfriande recept. Inga lätta steg-försteg-beskrivningar. Även om översättaren, Leon Nordin (ja, reklamgurun!) i sitt förord hyllar bokens disposition, tycker jag inte att den är ett dugg pedagogisk.

men det spelar ingen roll. Jag älskar den här kokboken, som jag köpte på en bokrea för 20 år sedan och sedan dess har jag lagat just Boeuf Bourgignonne en gång om året. Det tar minst ett dygn för att bli bra, och just nu har jag kommit halvvägs. Bon appétit!

Pausläsning

Jag tog en paus i läsandet av Revolutionary Road och Kunzelmann & Kunzelmann för att läsa Skam av Karin Alvtegen. Det var min första bekantskap med Alvtegen och jag måste säga att det det var småtrevligt. Skam är den där typen av bok som man sträckläser för att man är nyfiken på hur det ska gå för huvudpersonerna. Den är perfekt att ha med sig på resorna fram och tillbaka till jobbet, är lättläst och avslutad på ett par dagar. Alvtegen är tecknar skickligt två porträtt av människkor med komplicerade historier och ett trasigt inre. Men jag blev besviken på slutet då personporträtten tappade i trovärdighet och det hela blev alldeles för tillskruvat för min smak.

Nu måste jag, precis som Catrin, ta itu med Revolutionary Road igen om jag ska hinna med den till nästa träff. Jag förstår inte varför den tar sådan tid att komma igenom. Den är ju så bra.

Murakami Diary 2009

Min fina fina fina Murakami Diary som jag köpte i höstas står oanvänd på mitt skrivbord. Den är så fin att jag inte vill använda den. Vilket egentligen är helt emot mina principer - jag anser att saker man har är till för att användas, fina som fula, gamla som nya, ja även om de är ruskigt antika och värdefulla tycker jag att saker och ting ska användas och inte betraktas som museiföremål.

Men det är något med mig och fina anteckningsböcker och almanackor. Någon slags längtan efter perfektionism kanske som gör att jag har högvis med vackra anteckningsböcker hemma helt oanvända. Hellre tomma och vackra än använda på fel sätt?

Och som sagt så står den fina MURAKAMI-almanackan på mitt bord. Jag bläddrar i den i bland. Jag har skrivit in några födelsedagar. Jag får väl lov att skriva in när vi träffas i salongen också. men trista jobb-anteckningar ska den inte behöva stå ut med i alla fall.

Söndagsläsning

Det går långsamt för mig med Revolutionary Road. I den här takten kommer jag inte hinna läsa ut boken till den 5 mars, då vi ska träffas nästa gång i salongen. Så, nu ska jag ta mig i kragen och lägga ifrån mig datorn för att istället beta av kapitel 4.

Nu ska min Johanna Nilsson-samling bli komplett

För många många år sedan fick jag boken Hon går genom tavlan ut ur bilden av Johanna Nilsson som recensionsexemplar av förlaget. Jag recenserade aldrig boken, men läste den med stor behållning. Det var det första jag läste av Johanna Nilsson och jag blev djupt imponerad. Och berörd. Det finns scener i den boken som jag lever med kanske inte dagligen, men i alla fall tänker jag på några utvalda händelser åtminstone flera gånger i månaden. De hemska, ofattbara, grymma mobbningsscenerna förstås, men också någon fin, full av kärlek, när huvudpersonen är tillsammans med en älskad morfar.

Av någon outgrundlig anledning har jag sedan dess faktiskt inte läst något av Johanna Nilsson, trots att hon gett ut många böcker sedan dess och det faktum att jag tyckte så mycket om Hon går genom tavlan ut ur bilden.

Nu ska det bli ändring på den saken. Jag har precis beställt Pojken som botade sömnen, SOS från verkligheten och Jag är leopardpojkens dotter. Så slank visst en Robert Bolano och Wijkmarks Stundande natten med av bara farten. Men det gör ju inget. Jag vill ju dra mitt strå till stacken för att se till att bokbranschen inte går under i dessa tider.

Grattis Sara Mannheimer!

Till min stora glädje läser jag att Sara Mannheimer fått Borås Tidnings Debutantpris för sin reglerna. Jag tyckte väldigt mycket om Reglerna. En utsökt liten bok. Liten till formatet, alltså. Innehållet däremot var allt annat än litet. Jag njöt av varje ord i reglerna, de tycktes noggrant utvalda - såväl vart och ett för sig som tillsammans. Jag skrev om det i inlägget Att skapa skapelsen levande.

DN rapporterar om att Sara Mannheimer får Borås Tidnings Debutantpris här
Och Svenska Dagbladet gör samma sak här

Grattis Sara!

Blondinen ställer in

Blondinbella ställer in kvällens framträdande i Böckerna som räddade mitt liv! pga sjukdom.
Nu får ni hålla er till tåls tills den 4 mars då Åsa Sandell kommer och berättar om böckerna som räddade hennes liv.

Böckerna som räddade mitt liv!

Diselverkstadens bibliotek har en föredragsserie som handlar om hur böcker påverkar våra liv. Jag kontaktade Per Perstrand, bibliotekarie på Diselverkstaden, för att få lite mer information.

-Vilken rolig föredragserie ni har "Böckerna som räddade mitt liv!". Förra veckan var det Promoe från Looptroop Rockers som pratade om sina favoritböcker. Vilka fler personer kan vi se fram emot?

Idag onsdag den 18:e kommer Isabella Löwengrip, mer känd som Blondinbella, vilket ska bli mycket spännande. Fullsatt lär det bli också... Den 4:e mars kommer Åsa Sandell, kulturjournalist som sadlade om till proffsboxare, aktuell med sin självbiografi Bakom garden: ett boxarliv i tio ronder. 11 mars är det Peter Wahlbeck vilket jag personligen är mest peppad på, och sen avslutar vi den 25:e mars med Melker & Mattias, kända från SVT:s hårdrocksmagasin Rundgång.

-Det är en ganska brokig skara personer som kommer och berättar om böcker som förändrade deras liv. Vilka aspekter var viktiga när ni valde fördragshållare?

Idén var att välja kända människor som man inte traditionellt förknippar med läsning och böcker, för att komma bort från det traditionella författarbesöket man brukar köra på bibliotek. Personer som känns spännande och kan bjussa på inspirerande berättelser om sina bokupplevelser.

- Du som är en entusiastisk cineast, vilken bok har blivit den bästa filmatiseringen?

High Fidelity som var en lysande bok (och sannerligen slog an en sträng när jag läste den i min allra mest popnördiga ålder) blev en riktigt lyckad och rolig film i Stephen Frears och John Cusacks händer - jag känner mig klart osugen på att läsa om boken, men filmen ser jag gärna om varenda gång den vevas på någon kanal. Jack Black! Sam Mendes Road to Perdition, som bygger på en serieroman/graphic novel av Max Allan Collins, är ett av de få exemplen på när filmen faktiskt blir bättre än förlagan. Och slutligen Sagan om ringen-trilogin - jag skulle inte orka läsa Tolkiens böcker ens under pistolhot men filmerna blev sagolikt bra...

-Vi läser Revoultionary Road av Richard Yates just nu. Har du någon bok du kan rekommendera till vår nästa träff?

Kan varmt rekommendera Murakamis Kafka på stranden som var otroligt fascinerande och vacker och märklig (där finns det mycket att diskutera efteråt!), eller Junot Diaz Oscar Waos korta förunderliga liv för en riktigt saftig läsupplevelse.

-Kafka på stranden har vi läst och tyckt mycket om, får se om det blir någon mer Murakami snart.

-Slutligen den självklara frågan, vilka böcker förändrade ditt liv?

Förändrade mitt liv vetefan... men alla Stephen King-böcker jag plöjde som tonåring (åtminstone de riktigt bra, som The Shining och The Dead Zone) gav mig - inser jag, nu när jag tänker på det - nya insikter om världen och livet och vuxenskapet.

Böckerna som räddade mitt liv!, onsdagar kl.19 på Diselverkstadens bibliotek. Fri entré.

Böckerna som räddade mitt liv!

Stora bokbytardagen 5 mars

Jag har precis gått med i en grupp på Faceboook: Stora bokbytardagen 5 mars 2009. 

Denna dag ska man ta med sig en bok när man går ut och bära den synligt. Och byta den med någon annan som är ute i samma ärende! För oss som bor i Stockholm anordnas en särskild bokbytartimme mellan 12 och 13 på Sergels torg. Jag har genast bestämt mig för att vara med där och boken jag kommer att ta med för att byta bort är Special Topics in Calamity Physics som jag ju äger inte mindre än tre exemplar av. Jag tar nog med mig något annat också, har till exempel två eller tre exemplar av Frukost på Tiffanys, samt många dubletter i min Auster-samling.

Så om det är någon därute som vill ha någon av dessa böcker, ta med Klas Östergrens debut Attila, Ann Jäderlunds diktsamling Det som en gång varit en äng eller Martina Lowdens Allt och byt med mig!

Läs mer om hur det hela går här.

Slutet på The End of Mr Y

Nu har jag till slut läst ut The End of Mr Y. Det tog sin lilla tid. En bok som verkade väldigt lovande och som jag tyckte mycket om bitvis, men som jag blev ganska besviken på till slut. Boken handlar om Ariel Manto, som av en händelse får tag på boken "The End of Mr Y" av författaren  Thomas Lumas, som hon specialiserat sig på. Ariel håller på med sin PhD i engelsk litteratur (om just Lumas) men hennes handledare och professor har försvunnit sedan en tid tillbaka. Det sägs vila en förbannelse över boken och Ariel räknar snart ut varför.

I början när Ariel börjar läsa boken, får vi som läsare också göra det. Det gillar jag inte alls, författaren kunde gott bara snabbt ha refererat handlingen. Jag var rädd ett tag att jag skulle behöva läsa hela den fiktiva boken, men som tur är handlar det bara om några kapitel. I boken, det vill säga den fiktiva, finns ett recept på hur man går in i det som författaren kallar "the Troposphere". Har ingen aning om hur det kommer att översättas, "Troposfären" kanske? Ariels första besök i troposfären är spännande och hon löser som sagt gåtan kring bokens förbannelse, liksom professor Burlems försvinnande.

Jag både tycker om och inte tycker om den här boken. Jag tycker mycket Ariel ochvad som händer i hennes vanliga liv. Experimenten med troposfären är spännande till en början. Men sedan blir det tråkigt och för mycket Sfi-fi för min smak (jag gillar ju bara realistiska böcker) och kanske lite för mycket fysik också. Jag hade velat se mer av Ariel i den här världen och mindre av henne i troposfären och jag hade gärna sett ett helt annat slut. Betyget blir en svag trea på den gamla femgradiga skalan.

Så här tycker andra om boken. En sak verkar vi alla ha gemensamt - att vi tycker att boken är snygg!