Läsning pågår: Yacoubians hus

I vår trevliga bokbytarhylla i föreningen där jag bor tillskansande jag mig Yacoubians hus av Alaa Al-Aswany i våras och har sedan dess burit den med mig på diverse resor - den har fått följa med till Sydafrika, på kurs på ekerö och på semester i Frankrike utan att ens blivit öppnad Men så öppnade jag den äntligen igår och det är jag glad för! What took me so long? Har ingen aning, men nu kommer jag i alla fall inte att släppa den. Och imorgon far den med på nästa lilla resa. 

En regnig kväll i Paris

Det blev en tur till Shakespeare & Co när jag och familjen som hastigast passerade Paris häromdagen. Det regnade. Vilket inte hindrade en röksugen dam att ta en cigg utanför. Vad som inte syns på bilden är boken hon läser samtidigt.

Sonen ville absolut titta på gargoylerna på Notre Dame - eftersom jag råkade säga att en bild på ett så kallat stenkast i hans nyinförskaffade Arthur Spiderwicks fälthandbok var från Notre Dame. Detta måste såklart undersökas. Sonen var intresserad men besviken för de på Notre Dame ser inte EXAKT ut som bilden i boken. Jag ska berätta mer om Arthur Spiderwick och de andra böckerna, som är skrivna och illustrerade av Tony Di Terlizzi och Holly Black vid ett senare tillfälle - de är väl värtda en bekantskap!

NU nöjer jag mig med att rekommendera alla bok- och litteratur- och Frankrikeälskare att genast gå in på Shakespeare & Co's hemsida och börja prenumerera på deras trevliga nyhetsbrev. Kommer en gång per månad och berättar om allt trevligt som ska ske i bokhandeln.

Och apropå bokhandeln: jag har inte inte mindre än TRE exemplar (alla olika utgåvor!) av Sylvia Beachs Shakespeare & Co - en bokhandel i Paris. Har dock bara läst den en gång, men det är nog snart dags igen.

Just nu

Just nu är jag så himla glad över att jag bara verkar ha tagit med mig BRA böcker den här semestern. Just kids avslutades i förra veckan och nu läser jag The Long song av Andrea Levy. Tidigare har jag läst Fruit of the lemon och Small Island av henne. Båda tyckte jag mycket om - och den här är precis lika bra. Ni vet det där som vi funderar över ibland på den här bloggen - att höga förväntningar på en bok kan ställa till det så att man blir besviken när man börjar läsa - det stämmer inte alls i det här fallet.

Ja, nu vet jag inte alls riktigt vart jag ville komma med det här inlägget. Mest bara så nöjd att njuta av riktigt bra böcker att jag måste få dela med mig av det.

Just kids

Jag läste ut Just kids för några dagar sedan - och jädrars vad jag tyckte att den var bra. Patti Smith skriver rakt på och rakt upp och ner om ett fascinerande liv och ett fascinerande förhållande till/med Robert Mapplethorpe. Ibland tänker jag att hon håller Mapplethorpe för högt och inte ser sin egen kraft och kapacitet. Så typiskt på något sätt - han den stora konstnären och hon musan. Andra stunder slås jag av hur självklart hon verkar ta sin egen talang och hur orädd hon är när hon prövar på olika och nya konstnärliga vägar. Jag är såklart en smula avunsjuk på det liv de levde bland konstnärer, musiker och författare på Hotel Chelsea. Och så tänker jag att det måste vara fantastiskt att få uppleva en sådan nära vänskap som de två hade och att få utvecklas sida vid sida på det sätt de gjorde, två konstnärer i symbios. Ända från början, då de båda var just kids.

Till sista andetaget

Jag läser Till sista andetaget av Anne Swärd. Boken har rekommenderats mig från alla möjliga håll och kanter och den har lovordats i flera recensioner. Men mig griper den inte tag i. Alls. Så fort det bränns, ja, då byter författaren scen, som en (ofrivillig undrar jag?) isbergsmetod i en för övrigt överlastad prosa.

Nu ska jag dock läsa ut boken, för den är inte dålig, bara inte så gripande som jag hade hoppats på. Och när jag är klar ska jag genast börja på Norrtullsligan, Yacobians hus eller möjligtvis Wild Sheep Chase.

Absolutely Fabulous

Anna och Catrin har förvandlats till Eddie och Patsy. En France. Have some Bolly, darling. 

Flippat blev surrealistiskt blev galet blev konstigt

Jag har nu läst ut 1Q84, både första och andra boken. Hade ju en liten paus emellan med bland annat Båten och The Summer without men för att nämna två. Sedan förra veckan någon gång har jag dock helhjärtat ägnat mig åt andra boken av 1Q84 och NU ÄR JAG ARG. Arg för att behöva vänta på den tredje  - för jag har lämnats i sticket.  Nu står jag här med stora förväntningar på trean, sorg över att ettan och tvåan är utlästa och kan inte göra annat än att VÄNTA.

Lämnade Moodysson för Smith

Den bara låg där och retade mig i väskan och till slut kunde jag inte motstå den längre. Igår började jag på Just kids och jag planerar att ägna mig helhjärtat åt den de kommande dagarna! Närmast på en tågresa imorgon.

Sommarläsning

Eftersom vi inte träffades ikväll har vi inte heller valt någon sommarläsning i år. Men jag vet ändå vad jag tänker läsa. I högen ligger:
* Lukas Moodysson Döden & Co - nyss påbörjad, mycket lovande
* Patti Smith Just kids - länge stod jag emot lusten att köpa denna (varför?), men så var det den där kvällen i Äppelvikens Bokhandel och då gick det inte att värja sig längre
* Maaza Mengiste Beneath the Lion's Gaze - om Etiopien 1974, inköpt i London när vi var där för ett par veckor sedan
* Maria Blumencron Flykten från Tibet - varje år flyr ca 1000 barn från Tibet och ger sig ut på en strapatsrik vandring över Himalayas isklädda bergspass för att nå Dalai lamas skolor i norra Indien, det här är berättelsen om några av dem
* Jesper Huor I väntan på talibanerna - påbörjad men inte avslutad, det är dags nu

Jag misstänker att jag har en hel hög till någonstans, men det här är de fem jag tänker börja med. Vad ska ni läsa i sommar?

En inställd träff är också en...

Nej, vem försöker jag lura? En inställd träff är en inställd träff och inget annat.

Idag skulle salongen ha träffats för sista gången innan sommaruppehållet, men tyvärr slumpade det sig så att alla, utom jag, fick förhinder och träffen ställdes in. Ett tag funderade jag på att ändå bege mig till Järnet och ha bokträff med mig själv, men jag insåg ganska snabbt att diskussionen skulle ha blivit lite ensidig och begav mig istället hemåt. Nu får jag vänta ända till efter sommaren innan jag får veta vad mina vänner tyckte om The summer without men och det tycker jag är alldeles för länge. Särskilt som jag vet att Catrin inte var lika förtjust i den som jag. Det hade kanske kunnat bli en riktigt livad diskussion idag.

Har möjligen ni läsare som surfar in här på vår blogg ibland läst den och lust att kommentera vad ni tyckte?

The hand that first held mine

Hon gör mig aldrig besviken Maggie O'Farrell. The hand that first held mine var inget undantag. Den sträcklästes. Först kunde jag inte se hur de två parallella berättelserna och deras personer skulle kunna vävas ihop, men det gick. Personerna och deras liv. Som vanligt kröp de under huden på mig, berörde mig, fick mig att känna det allra värsta. Det man aldrig vill ska hända. Och så ändå allt det vackra, lyckan och hoppet i slutet.

Maggie O'Farrell vet hur man gör, hon kan berätta en historia som lever kvar hos en länge efter det att man läst den sista meningen och lagt ifrån sig boken.