Funderar över årets julklappar

Frukost i skenet av den nyklädda julgranen da'n för da'n och jag inser plötsligt att jag nästan inte köpt en enda bok att ge bort i år. Det är verkligen inte alls likt mig - det brukar finnas böcker till både stora och små i de paket jag ger bort. Men i år alltså knappt en enda. Bara den till maken som jag sprang på i stan av en slump och som passar honom så bra på något sätt. Jag undrar om jag själv kommer att få några hårda klappar?

Annars är det full julstämning här hemma, med en femåring som inte kan somna om kvällarna, vaknar mycket tidigt och sedan springer runt och säger "jag är så spänd för julafton" ungefär var femte minut!

UPPDATERING! (ca 5 min senare): Jag ljuger som en häst travar. Paketet till det äldsta syskonbarnet skulle ju innehålla bara böcker, men det har kommit på avigvägar på posten och hinner inte fram till jul. Syskonbarnet som är i den där åldern där hon läser böcker på löpande band och nyfikenheten är stor. Det var hur roligt som helst att köpa årets klapp till henne. Det blev böcker som jag själv älskade i den åldern, som jag tror och hoppas att hon också kommer att tycka om. (Vilka det är törs jag dock inte skriva, eftersom det kan hända att hon läser den här bloggen.)

oj så länge sedan ...

... det var någon gjorde ett inlägg här. Sedan dess har vi ju hunnit ha tjusig avslutningsfest för året i WOW - vi har det alltid i samband med Nobeldagen. Just i år inte på samma dag, men strax innan.
och för en gångs skull hemma hos Catrin istället för på krogen, men det var trevligt det också! Dock bjöds det ej på några leverpastejsmörgåsar, utan fisksoppa.

I januari ses vi igen och till dess ska vi ha läst Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson och Augustvinnaren Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar. Den uppmärksamme ser förstås ett tema här och det är alldeles riktigt.

Diskussionerna gick i stil med: Nu har vi läst Nobelpristagaraen å jag grät när jag läste artikeln om Tranströmer i helgen ja jag också apropå det så verkar ju den där Och i Wienerwald väldigt bra, men man får nog gråta mycket  jaa men vi läste förresten  ingen Augustvinnare eller ens nominerad i år, vad tycker ni andra att vi ska läsa ... vad kul det var att gå på bio och se en film efter boken som vi läste som vi gjorde med Niceville ... ja men gå inte och se En dag den ska vara dålig tydligen har jag hört från flera håll ... är det ingen annan som vill läsa Och i Wienerwald ... och apropå det Simon och ekarna har blivit film, ja men ska vi ta och läsa den då och sedan se filmen, ja det var en bra idé neeej det vill inte jag, ja men då läser vi båda då och ser sedan filmen?

Och så kom det sig att Wind Up Women nu ska läsa Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson och Augustvinnaren Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar. För många av oss blir det en omläsning av Simon av Ekarna, för egen del den enda bok av Marianne Fredriksson som jag både gillat och därmed slutfört. 

Julpyntar bloggen

Kunde inte låta bli. Lovar att ta bort det igen allra senast till nyår.

Rose och Alexandrine på rue Childebert

Huset du älskade av Tatiana de Rosnay började jag läsa förra veckan på en flygning till London. Den ar perfekt för ändamålet. Lättsmält, småputtrig och trevlig. Jag tappade inte bort mig när jag var tvungen att lägga boken ifrån mig och den räckte nästan hela flygningen.

Som den frankofil jag är,  köpte jag boken därför att jag i stort sett alltid tycker om berättelser som utspelar sig i Paris, har hört mycket gott om författaren och har hittills aldrig blivit besviken på något ur Sekwas utgivning. (som har en bit av det vackra omslaget som header på hemsidan/bloggen!)

Huset du älskade handlar om Rose, änka, som fått veta att hennes hus ska jämnas med marken i Haussmans stora rivningar och omdaning av Paris. Det är alltså 1860-tal och en orolig period i Paris historia. Rose har lovar sin man, Armand, död sedan flera år tillbaka att aldrig överge huset och påbörjar ett brev till honom för att däri kunna lätta sitt hjärta och berätta om mörk hemlighet hon burit på i trettio år.

Jag var till en början tveksam till berättartekniken, brevromaner är jag inte särskilt förtjust i, men det kommer jag snabbt över. Det kanske haltar på sina ställen, men det stör mig inte. Vad som däremot stör mig är den stora hemska hemligheten som det flaggas för från början och hintas om tills det är dags att avslöja den. Och jag kan inte bli annat än besviken  när jag väl får veta (och blir inte förvånad, det är inte svårt att räkna ut vartåt det barkar). Huset du älskade kunde stått sig bra utan hemlighet.

Vad som är bokens styrka är när Rose beskriver det vanliga livet på rue Childebert, den lilla gatan där hennes hus är beläget. Här är jag med  - i Paris i slutet av 1860-talet. Kan riktigt känna dofterna från Alexandrines blomsterbutik, hör ljuden från gatan, förnimmer den varma kvalmiga sommarluften i Paris. Apropå Alexandrine - vad är hennes hemlighet? Jag trodde länge att jag skulle få veta mer om Alexandrine och hennes historia, men tyvärr. Där lämnar Tatiana de Rosnay mig i sticket. Men allt som allt var Rose och Alexandrine och de andra i kvarteret riktigt trevliga bekantskaper. Roses hemlighet hade som nämnts kunnat strykas, den gjorde ingenting för berättelsen mer än att jag blev irriterad. Släng in lite mer av Alexandrine - och mer av vad läsningen gör för Rose, det är riktigt bra delar i boken! - så hade det här kunnat bli en höjdare.

Både bland tidningarnas recensenster och i bokbloggosfären har meningarna varit delade. Just småputtrig (oj, andra gången jag använder detta ord som jag tror att jag faktiskt aldrig någonsin tidigare brukat!) och dylika uttryck tror jag att jag läser in hos de flesta. Jeana Jarlsbos recension i SvD känns ganska positiv, även om hon tycker att kärlekshistorien "dryper av sentimentalitet". Ingrid Elam i DN tycker att "det mesta är givet efter några sidor och intresset svalnar snabbt". 

Innan jag ens hade börjat läsa boken läste  jag vad Ann-Sofie på Breakfast Book Club skrev om den och blev lite tveksam för hon gillade inte alls. Jessica på Ord och inga visor tycker som jag att bitarna som handlar om Roses läsning är bra, men att berättelsen gärna som hon skriver "hade kunnat skava lite mer".  Det håller jag verkligen med om.  Bokmalen blir frustrerad i sin läsning och tycker att Rose, huvudpersonen är ett mähä - något jag inte alls håller med om. Bokomaten är den som är mest positiv och kallar boken avkopplande - och det kan jag definitivt skriva under på. 

Finaste julgranen?

Varje år är det samma visa. Någon dag före julafton bär vi hem en stor gran, ställer den i vardagsrummet, pyntar den med röda kulor och julgransljus. Barnets ögon tindrar och vi suckar nöjt - det är julefint i hemmet. Några dagar efter nyår tar vi bort belysning och kulor och bär ut granen. Och så suckar vi - det är barr i hela hemmet. Barr som vi fortsätter att hitta fram till midsommar. Eller längre. Men nu tror jag att jag kan ha hittat lösningen på problemet. Se vilken fin julgran de har på biblioteket i Alvesta!

Annars kan jag berätta att jag har läst ut Grand final i skojarbranschen och tyckte riktigt mycket om den. Ett extra plus var att den bitvis utspelade sig i Kramfors, där jag ju ofta är, framförallt om somrarna. Det är speciellt när platser som jag känner väl figurerar i de böcker jag läser. Den där känslan av att veta exakt vilket gathörn det är de pratar om. Fnittra lite när man känner igen vissa lokala egenheter. Se just den kröken av älven som beskrivs framför sig. Just Kramfors brukar kanske inte vara den vanligaste platsen i de böcker jag läser. Så det var faktiskt lite extra kul.

Jag har också läst En stor och en liten är borta av Elisabeth Cleve. Den handlar om Victor, som nyligen har förlorat sin mamma och lillebror i en bilolycka. Victor och hans pappa överlevde och nu försöker de att överleva sorgen och saknaden. Det är en sann historia. Elisabeth Cleve är barnpsykolog och arbetar på Ericastiftelsen i Stockholm. Genom hennes berättelse får vi följa lilla Victor, och till viss del hans pappa, i kristerapin. Det är oerhört sorgligt att läsa om hur denna lilla kille försöker hantera alla känslor av kaos som har bär på. Hur han arbetar sig igenom sorgen. Hur klok han är, trots att han är så liten. Jag har gråtit massor. Samtidigt är det fascinerande att se hur små barn kommunicerar inte bara med ord utan också med sina handlingar. Det är mycket som sägs i det tysta.

Igår var jag förbi Brombergs julbazar och köpte med mig Jonathan Franzens Frihet hem. Än så länge har jag bara läst ett par kapitel, men jösses vad bra det är. Den blir mitt förslag på julläsning i salongen!

Huset du älskade

Har precis sträckläst en mycket trevlig liten bok. Huset du älskade av Tatiana de Rosnay. Utgiven på svenska av det trevliga förlaget Sekwa. Kommer snart att berätta mer om boken.

The Literary Gift Company har en ny storkund

Ända sedan jag läste ett tips om om The Literary Gift Company hos - Calliope tror jag det var (som förresten välförtjänt blivit utsedd till årets bokbloggare av ViLäser!) - har jag velat köpa något, ja i stort sett allt som saluförs. Nå. 

Å vad skulle jag välja? Jag gick ut lite lätt med att köpa en present till min kollega Jenny som jag visste tyckte att portmonnän med bokstavstryck var fin. 

Gick vidare till broscherna och smyckena och slog till på en skrivmaskinsbrosch med Murakami-citat.

Men sedan var det som att öppna en slussfördämning och jag kunde inte hejda mig, så det blev också ett armband, penguin-pennor, ett pennfodral med scrabble-bokstavs-tryck, ett litet spel som heter Story Cubes, manchettknappar till mannen i form av scrabble-bokstäver (hoppas att han ej läser detta, för de ska han få i födelsedagspresent i stället för en bok som jag önskar läsa, vilket han alltid har fått hittills), och en tejprulle (!) med citat tryckt på. Klick klick klick, och när jag väl och vackert beställt och betalat så var de här godingarna hos mig några dagar senare.

Harry Potter-marathon

Om jag ska våga mig på att utläsa en trend i familjens läsande under 2010 och 2011 kan den sammanfattas i två ord: Harry Potter. Vi är helt drabbade av den lille trollkarlen och älskar honom besinningslöst. Vissa mig närstående familjemedlemmar mer än andra - men hela familjen är begeistrad, förlorad och förförd av böckerna om Harry Potter, som vi nu har avverkat alla utom den allra sista.

Vi har följande system. Först läser vi boken högt. Efter att boken är läst är det okej att se filmen. Och förra julen fick en ung trolldomsintresserad gosse en filmbox med filmerna 1-5 i julklapp. Efter att både bok och film är avverkad får de som så önskar läsa om boken på egen hand.

Nu har vi som sagt avverkat sex av sju i serien. Till helgen har vi bestämt att den ska inhandlas. Och så ska vi ha den som decemberläsning. Jag vet faktikst inte vm i familjen om gläder sig mest ...

Tröstar mig med Murakami

buhu ... ingen WOW-träff i kväll för min del. Jag som hade sett fram emot att prata Spelreglerna av Jonas Karlsson för att inte tala om Tranströmer. Kanske att någon eller några i salongen till och med kunde läsa en dikt eller två? Anna-Karin delade med sig av sin favorit via mejl i morse och det gjorde mig på något bättre humör.

Själv tröstar jag mig med rödvin, ost och kex och Murakami. Har precis börjat läsa 1Q84 Tredje boken. Och sveptes direkt in i Aomames värld som är just 1Q84 - och som kännetecknas av bland annat två månar på himlen. Ska hon stanna där? Kommer hon och Tengo att träffas? Får alla som letar efter dem tag på dem?

Frågorna är många och det enda jag kan göra är att läsa vidare. Den fina bilden lånade jag av Norstedts)

Att rekommendera en bok

I WOW pratar vi om böcker, rekommenderar vi böcker och vi pratar ofta om att vi läser tillsammans med barnen. Antingen högläsning av en bilder- eller kapitelbok eller så är det de större barnen som själva försjunker i en bok. Vi läser mycket med barnen här hemma och de tittar gärna i böcker själva. Det finns många favoritförfattare som Carin och Stina Wirsén, Gunilla Wolde, Jan Lööf, Richard Scarry, Emma Adbåge med flera.
På dagis har barnen boksamling varje fredag och då tar ett av barnen med en bok som de läser. Barnen får också kommentera sitt val av bok. Ofta blir det "för att jag har fått den av mamma och pappa" eller "för att jag ville". Härom veckan var det vår Elsa, snart tre års tur. Hon valde en riktigt bra bok Rut och Knut leker doktor av Carin och Stina Wirsen. På den suddiga bilden ser ni hur förskolepersonalen har sammanfattat hennes rekommendation. "Elsa rekommenderar den här boken för att alla blir glada. De har sprutor i rumpan och de kissar på pottan". En rekommendation som nog lockar de flesta i hennes ålder.

Plats för läsning

Bland det bästa jag vet är att sjunka ner i ett riktigt varmt skumbad med en riktigt bra bok. Det har jag tidigare bloggat om både här och där. Nu faller det sig så att om några månader flyttar vi till ett nytt hem utan badkar. Jag måste antagligen bada varje dag fram tills dess.