Har precis läst ut De polyglotta älskarna av Lina Wolff. Jag ska inte gå in så djupt på vad jag tyckte eftersom vi ska diskutera den i salongen som på tisdag, men sak kan jag säga i alla fall och det är att jag inte håller med Josefin Holmström av vad jag kan utläsa i hennes recension i SvD.Har vi ens läst samma bok? Ja, titeln stämmer, liksom huvudpersonernas namn och visst känner jag igen delar av handlingen, men slutsatserna vi drar är helt olika. Blir plötsligt osäker - kan jag ha missuppfattat boken så till den milda grad? Är jag själv helt känslokall som INTE tycker att romanen är obehaglig? Eller ens personerna. Nej trevliga är de sannerligen inte, men obehagliga? JA , det skulle vara receptionistens chef då. Han verkar obehaglig, men resten av personerna är väl som folk är mest men lite mer tillskruvade bara.
Hursom - inget mer om detta just nu, eftersom krut ska sparas till tisdag kväll. DOCK! Vill bara påpeka att det där med polyglotta och att Max Lamas längtar efter en kvinna som kan tala alla hans språk - det tyckte jag faktiskt inte hade så stor plats som jag hade förväntat mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar