Det tog tid men nu är den avslutad, Buddenbroks alltså. Det har verkligen varit en njutning även om jag måste säga att slutet var lite av en besvikelse. Efter att ha läst en bok där de flesta händelser och karaktärer beskrivs noggrannt och detaljrikt kommer slutet oerhört abrupt. De sista delarna av familjens sönderfall passerar utan ingående beskrivningar och så är det plötsligt slut.
Det kommer onekligen att vara tomt ett tag efter denna fantastiska litterära upplevelse. Det är inte ofta man läser en bok med ett sådant språk. Inte ens de enormt långa meningarna tyngde läsupplevelsen.
Liksom många andra i salongen måste jag säga att Tony/Antonie nog är en favorit. Denna överlevare som vägrar se att hon själv eller familjen har förmågan att begå några som helst fel. Sedan var jag också oerhört berörd av Hanno. Usch vad jag var orolig för honom. Beskrivningen av när han tvingas dra ut sina tänder gör mig fortfarande illa berörd.
Nu ska jag ta mig ann Herta Müller men jag kanske varvar med något mer lättsmält.
2 kommentarer:
Ja, alltså jag har kämpat med Herta ett tag nu men hon får ständigt stryka på foten till förmån för annat mindre komplext. Och ändå har jag inga problem alls med poesi eller hög svårighetsgrad i böcker. Men hon är _svår_ verkligen. Tycker jag, du kanske tycker annorlunda. Men jag ska läsa ut boken trots allt. Vilken ska du läsa?
Jag vet inte. Är sugen på "Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv". Mest för att det är en fantastisk titel.
Skicka en kommentar