Bodil var underbar

Bodil var förstås underbar. Underbar. Jag ska skriva mer om föreställningen - snart. Så länge nöjer jag mig med att berätta vad som hände på vägen ut ur salongen:

Bakom hör jag hur en man säger: "inte förstod jag att det var en monolog!" Hans kvinnliga sällskap, en dam i 60-årsåldern, kulturtantsfin med Gudrun Sjödén-kofta och basker svarar andlöst och uppriktigt: "Jag ÄLSKAR Bodil Malmsten. Det är allt jag har på mitt nattduksbord. Böcker av Bodil."
Mannen, som ju alltså inte fått något gehör för sin anmärkning säger igen "Men inte visste jag att det var en monolog! Visste du?"
Damen stannar upp lite och spänner ögonen i honom och säger: "Det var INTE en monolog! Det var en uppläsning!"

Och hon hade förstås rätt. det var en uppläsningsföreställning. och den var alldeles alldeles underbar. Och trots att det inte verkar så, så hoppas jag ändå att Bodil själv någonstans kan förstå och ta in att det finns många många många som uppriktigt och sant älskar det hon skriver.

Bilden lånade jag från Modernista. Boken För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA var en av många hon läste ur.