Mitten på Buddenbrooks är oändlig

Ja, så är det. Sedan förra veckan har jag läst, läst och läst, men det verkar som att jag aldrig kommer förbi mitten av den här boken. Det känns helt enkelt som att mittendelen kommer att pågå för evigt. Det gör nu inte så mycket eftersom jag fortfarande tycker att det är en ren njutning att läsa Buddenbrooks. Men jag är en aning bekymrad över att jag på det här viset aldrig kommer att hinna läsa klart till salongens träff i nästa vecka. Å andra sidan kommer jag såklart att ha en hel del att säga om just mitten.