Sorry Majgull, den här gången fick du inte till det.

Har precis läst ut Moderspassion, en bok jag köpte när den kom ut, men som så många andra har den blivit liggande på nattduksbordet. Men så började jag läsa i helgen. Välskrivet som alltid av Majgull Axelsson, men så besviken jag blev! 

Historien kretsar kring Minna, som ärvt sin mosters vägkrog. Förutom Minna finns några andra berättarröster, det är den avdankade skådespelerskan Marguerite, den ordkarge Tyrone och servitrisen Annette som jobbar hos Minna. Berättelsen rör sig fram och tillbaka från Minnas barndom och uppväxt, till ett nu där hon ligger medvetslös på Arvika sjukhus och vad som förorsakat det.

Vissa delar är riktigt bra och gripande, men det är så mycket som är totalt osannolikt och rentav konstigt. Och nu tänker jag inte på de suggestiva drömlika delarna där den så kallade kopparängeln figurerar, utan bara på vad och hur de olika personerna gör och tänker. Det som jag finner nästan mest osannolikt är att Minna ger en bild på Dean Martin till sin dotter och säger att det är ett foto på hennes pappa. Varför inte välja ett foto på någon totalt okänd istället? Att hon fabricerar lögnen är i sig inget konstigt, men att välja en världskändis? Och självklart spricker lögnbubblan, men ge oss läsare lite cred här. Vi klarar av mer intrikata och komplicerade skeenden.

Jag stör mig på hur Sofia blev till. Minna är A-student och pluggar på Handels i Stockholm, men känner sig så ensam att hon drar omkring i tunnelbanan på kvällarna. En kväll får hon syn på en man som hon följer efter och sätter sig mittemot på tunnelbanan och utan ett ord till varandra går de av tillsammans två stationer senare och går hem till honom. Samma sak upprepas en tid senare och Minna blir med barn.

Mot detta protesterar jag å det vildaste. Även om Minna är trasig inombords, ständigt söker efter sin pappas bekräftelse och har blivit utnyttjad i barndomen – hur kommer det sig att hon helt plötsligt följer med en person, nej tvingar sig på en främmande person, i just tunnelbanan? Varför går hon inte på studentpuben om hon känner sig ensam? Hänger med kompisar och fikar? Går ut på krogen?

Nästa protest handlar om beskrivningarna om Minna, hennes mamma och mormor och dotter som horor. ”Det går i arv” sägs det vid något tillfälle. Jaha. Men var de verkligen prostituerade? Jag uppfattar det inte så. Det kan hända att de stämplades som prostituerade, men det verkar de facto inte ha varit på det viset. Kanske en petitess, men det stör mig.

Porträttet av Sofia, Minnas dotter, är skickligt tecknat om avsikten är att få henne att verka vidrig. Det jag får veta om Sofia gör henne riktigt svår att tycka om, men å andra sidan är bilden flyktig. Och återigen en i mitt tycke osannolik historia. Jag undrar verkligen över utvecklingen ambitiös betygsprimadonna – lurad dotter – utmanande dans en kväll på mammas krog – doktorns älskarinna. Har inte alls svårt att förstå att näthat och utfrysning i skolan kan leda till självmord, men jag undrar över den avgörande punkten, KLIVET, från att ena dagen sitta och sura på sitt rum, till att nästa gå ner i mammas krog och dansa utmanande för ett gäng fulla karlar?

Mina olika exempel på saker som stör min läsning kanske är småpotatis, men den här romanen kryllar av den sortens småpotatisar, vilka skymmer en historia som hade kunnat bli både spännande och tankeväckande. Det är för många märkliga tillfälligheter och jag hade kunnat köpa dem om personerna varit mer trovärdiga. Men nu tror jag inte på något och blir bara irriterad. Och djupt och grymt besviken, inte minst eftersom jag av Majgull Axelsson fått flera riktigt stora läsupplevelser.

Lina Erkelius som skrev recension i GD menar att varken personer eller skammen/skulden som är genomgående tema gestaltas. Andra som recenserat är till exempel SvD, Expressen och DN.

Lyssnar ikapp ... och hyllar Lundströms bokradio

Vill bara berätta att jag nu lyssnat ikapp och har hört alla Lundströms bokradio. Phew.

Och så passar jag på att säga att jag tycker det är ett RIKTIGT BRA program. Favorit hittills: Program 2, diskussion med Carl Michael Edenborg och Jenny Jägerfeld om erotisk litteratur. I samma program var det också en intervju med Jeanette Winterson som är en favorit hos mig. Hennes debut, Det finns annan frukt än apelsiner, kom ut för 27 år sedan (!!!) och det var nog 27 år sedan jag läste den, men det finns scener ur den boken som jag fortfarande tänker på.  Måste definitivt läsa hennes senaste med den fantastiska titeln Varför vara lycklig när du kan vara normal? 

Blev dock inte alls sugen på 50 shades trots trevlig intervju med författarinnan. Vad som övertygade mig att inte, var omdömet från Jenny Jägerfeld. För jag var nog lite nyfiken innan. Tänkte att "jag kan ju läsa den på engelska för att öva språket" och som också föreslogs som anledning i programmet. "jag måste ha koll på vad hajpen kring den handlar om". Men jag tror att jag avstår helt enkelt och fortsätter med Axelssons Moderspassion istället som jag läser just nu.

Förresten måste jag framhålla en intervju till som jag banne mig ska spara och lyssna på igen -- och det är den med Linn Ullman ur det senaste programmet. Hon sa så många kloka saker. Dessutom tänker jag förstås hänga med i Bokcirkeln och läsa Den store Gatsby parallellt med P1-panelen under Marie Lundströms kompetenta ledning. 

OMG - Den store Gatsby i Bokcirkeln i P1!

Omslaget från förstautgåvan 1925

Tack vare bloggen Kafka på jobbet och inlägget om Lundströms bokradio och Den store Gatsby lär jag mig att Bokcirkeln nu inkorporerats i ovan nämnda program och att höstens bok blir just Den store Gatsby. STORT TACK för upplysningen!

Jag har inte hunnit med att lyssna på fler program av Lundströms bokradio än det allra första, men nu får jag lyssna ikapp hör jag. Jag som tidigare vågat kalla mig för den mest hängivne lyssnaren till Bokcirkeln i P1 - har inte bara hört alla program, jag sparar dessutom på favoritomgångar och läser inte sällan boken som väljs parallellt med panelen. Nu får jag ju skämmas som missat denna viktiga upplysning.

För övrigt var det Sunset Park av Paul Auster som fick följa med till Rivieran. och som av en händelse spelar just Den Store Gatsby en inte alls oviktig roll för den berättelsen. Mycket bra bok (och nu refererar jag till Sunset Park) som det kanske kommer ett blogginlägg om någon gång framöver.

Bokmässan

Kommer ni ihåg förra året, då jag läste jag om Bokmässan och önskade att jag var där? Och att nästa år, det vill säga i år, så skulle jag vara det. Men länge verkade det som att det inte skulle bli någon bokmässa i år heller och jag var lite ledsen över det. Sedan föll det sig så att jag råkade vara hos en av mina bästa vänner, tillika bibliotekarie, i Borås i helgen. Och banne mig - Bokmässa blev det! Jag kom, inte helt oväntat, hem igen med en betydligt tyngre resväska än när jag åkte, för nu innehöll den böcker till både mig, maken och barnet.

Förutom att titta på böcker, känna på böcker, bläddra i böcker och handla böcker hann jag också med att lyssna på en del författare. Det mesta helt oplanerat för att jag råkade gå förbi just som de var på scenen; Josefin Sundström, Jan Guillou och Karolina Ramqvist till exempel. Och Ebba Witt Brattström som samtalade med Helena von Zweigberk. Under lunchen satt jag med programmet och såg att Jonas Gardell skulle prata klockan 16, så det planerade jag in.

Nu blev det inte mer än en dag för oss på mässan, men vilken dag det var. Mest rörd blev jag när Gardell pratade, roligast var det att se så många barn med böcker och trevligast var det att stå och samtala med Helén Enqvist i Sekwas monter. Jag tror att jag måste göra om det här nästa år. Kanske med resten av Wind up Women!

Rivieran – här kommer jag!

Kanske får Justine Lévy följa med på resan.

Och jag förväntar mig sol, lagom temperatur, massor med lästid och inte minst god mat och dryck. 

Kommer inte packa med böcker hemifrån utan istället göra ett omsorgsfullt och grundligt besök i Pocket Shop på Arlanda. 

Lämpligt sällskap på resan skulle kunna vara Per Hagman, Françoise Sagan och Justine Lévy? Eller några helt andra. 

Vi får se. On verra.

Salongen sågs på Järnet för sista gången

I kväll hölls det litterär salong på restaurang Järnet för sista gången. Vi har varit restaurangen i Gamla Stan  - inte helt, men ganska trogna i alla år som vi har hållit på, men i kväll fick vi veta att de bytt ägare och det hjälpte oss att ta beslutet om att definitivt byta ställe.

Nå, det blir ett senare (kärt) problem att hitta nytt etablissemang för våra litterära träffar. I kväll sågs vi för första gången sedan sommaruppehållet och hade två böcker att diskutera: David Lagercrantz bok om Zlatan, samt En dåres försvarstal av August Strindberg.

Av oss fyra som hade möjlighet att delta i salongen i kväll hade tre inte läst Zlatan-boken, så David, som var den enda av oss som de facto hade gjort det fick göra en kort dragning. Sedan diskuterade vi Strindberg av hjärtans lust, både boken som sådan, Strindberg som person (oundvikligt) samt lite annan Strindbergiana.

Avslutningsvis bestämde vi nytt salongsdatum och bok: valet förr på Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. Skam till sägandes har jag inte varit inne på bloggen på ett tag och hade missat att Cattis redan läst den! Vi andra hoppas att hon har den i färskt minne när vi ses i oktober.

Torka aldrig tårar utan handskar

Det ligger som alltid en hel hög med olästa böcker vid min säng och jag har ännu inte läst En dåres försvarstal (jag har  alltså gjort det tidigare, men det var länge sedan och nu ville jag läsa om den till nästa WOW-träff). Trots detta gick jag häromveckan helt resolut ut och köpte Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar. Del 1 Kärleken. Och oj, vad glad jag är över det inköpet. Jag läste ut den i ett huj! Nu kommer jag på mig med att var och varannan dag vilja läsa fortsättningen. Enda problemet är ju såklart att nästa del kommer först till våren 2013 och sista delen hösten 2013. Hur ska jag kunna vänta så länge?

Precis som förra gången ...

... kan jag inte lägga ifrån mig Cirkeln och Eld. De ärÄNNU bättre nu andra genomläsningen. och som redan sagt och skrivet - jag upptäcker flera referenser som syftar framåt och som helt plötsligt får en annan, djupare betydelse. SÅ BRA!

Multitaskar - läser fem böcker samtidigt och lyssnar på en

Två av alla håller-på-med-böcker

Efter att ha hört Sara Bergmark Elfgren först sommarprata och sedan bli intervjuad i min nya favorit poddcast, Värvet, fick jag en oemotståndlig lust att läsa om Cirkeln och Eld. Sagt och gjort. Jag började på Cirkeln igår och trots att jag bemödar mig om att läsa lååååångsamt har jag snart läst ut den. Jag ville upptäcka de saker som författarna planterar i första boken och som får sin förklaring eller djupare mening senare. Sara Bergmark Elfgren berättade en hel del om hennes och hennes medförfattares MAts Strandbergs arbetssätt och jag tyckte att det var spännande just med de där små detaljerna som man som läsare kanske inte lägger märke till vid en första läsning men som får en helt annan innebörd vid omläsning. Och ja, jag har upptäckt en hel del, såväl mindre som större saker och skeenden som säger mig något helt annat nu andra gången jag läser boken. Är säker på att det finns mer, och jaghar redan bestämt mig för att läsa om dem en tredje gång inför att den sista delen i trilogin ska komma ut hösten 2013.

I salongen läser vi ju David Lagercrantz bok om Zlatan samt Strindbergs En dåres försvarstal. Är inte klar med vare sig den ena eller den andra, men planerar att bli det absolut senast till den 6 september när vi håller höstens första litterära salong i Wind Up Women!

Samtidigt plockade jag upp Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet häromdagen. Var på väg till stranden och behövde strandläsningsbok och då blev det den.

I väskan har jag Bonjour Tristesse av Francoise Sagan som jag köpte bara häromveckan. HAr dock ej läst något annat än förordet ännu. Och nedladdat på mobilen finns Torgny Lindgrens Minnen, som jag lyssnar på när jag ska springa långt.

Trot eller ej, men jag håller isär dem allihopa!

Glömde ju bilden!

Jag glömde ju bilden till förra inlägget, vilket gjorde att det blev rätt tamt. Här är den, den snygga nya pocketutgåvan:

Bonjour Tristesse

Var förbi en pocketshop igår och hittade den här snygga ny-designade pocketutgåvan av Bonjour Tristesse. En typisk måste-ha.