Hallonbåtsflyktingen och ett nytt system

Igår samlades den eminenta salongen Wind Up Women för första gången 2010 och diskuterade De fattiga i Lodz. Vi införde ett nytt system som numer är ett obligatoriskt moment i litteraturdiskussionen: nämligen ett betygssystem - alla får säga en betygssiffra mellan 1 och 5 och så får sedan var och en motivera sitt betyg. Utfallet för de fattiga blev som följer:

Catrin 4

Mia 4

Anna-Karin 4

Cattis 5

David 3

Anna var inte närvarande.

Diskussionen blev lång och intressant och jag ska inte gå närmare in på den just nu, utan bara kort och hastigt konstatera att vi till nästa gång ska läsa Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousiainen.

Så här presenteras den av Brombergs förlag:

Mikko Virtanen har ett problem. Han vill inte längre vara finsk. Han vill inte vara den där tysta och grubblande typen med ångestkänslor och dåligt självförtroende.

Istället vill han vara svensk! Efter vissa inledande svårigheter går det vägen. Mikko blir Mikael Andersson, en vältalig äkta man och familjefar från Göteborg. Priset blir högt, men vad gör man inte för att få leva i världens bästa land?

Det låter lovande!