Smaken är som baken

Ursäkta vitsen i rubben, kunde inte låta bli. Jag läser just nu Smaken av Muriel Barbery. Jag tyckte ju mycket mycket om Igelkottens elegans av samma författare och köpte såldes Smaken när den kom ut. Kan meddela att jag är lite besviken. Men bara lite. För jag förstod att det inte skulle bli samma slags läsupplevelse, så mina förväntningar var inte alltför högt ställda. Smaken utspelar sig i samma hus som Igelkotten, men huvudpersonen är den här gången matkritikern som dör. Han spelar en ganska liten roll i Igelkottens elegans, men här har han huvudrollen och det är på själva dödsbädden som berättelsen utspelar sig. fel - det är utgångspunkten för berättandet, där han blickar tillbaka på sitt liv genom en smak i taget, eller ett ämne i taget, som till exempel "kött" eller "fisk". Så träffar jag på några anda bekanta från förra boken också, men den kära Renée (portvakten i Igelkotten, tillika huvudperson) känner jag knappt igen här, trots att hennes avsnitt är ur hennes perspektiv.

Smaken och Igelkottens elegans är utgivna på det trevliga förlaget Sekwa, som ger ut franskspråkig litteratur översatt till svenska. Enligt deras hemsida har "Samtida, kvinnliga författare företräde". Som feminist och frankofil går det ju inte annat än att fullkomligt älska den inställningen. Det är Sekwa som också ger ut Claire Castillon och den nyligen utkomna Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis (recenserad både i DN och SvD), som jag sneglat lite på i bokhandeln. Måste nog läsa den också. Det blir SEKWA-festival i sensommar för mig ...