söndag 18 september 2011

Bodil Malmstens franska skrämde inte Stéphane Hessel


- Jag tänker prata franska med Stéphane Hessel. Har han överlevt nazisternas koncentrationsläger, överlever han nog det också, sa Bodil Malmsten i samband med att hon introducerade den snart 94-årige motståndsmannen som skrivit den lilla pamfletten Indignez-vous (på svenska Säg ifrån!) och som var hedersgäst när Internationell författarscen öppnade för säsongen måndagen den 12 september.


Från vänster: Pierre Schori, Stépane Hessel, Bodil Malmsten


Jag kände inte alls till vare sig Säg ifrån! eller Stéphane Hessel förrän helt nyligen. Missade utgivningsjippot av den svenska utgåvan som hölls på Södra Teatern med en  hårsmån, försökte köpa boken i Pocket Shop, men misslyckades på grund av helt slutsåld (och det var då jag köpte Niceville istället, så det blev ju bra ändå) och fick till slut tag i den via AdLibris, gick förbi Kulturhuset för drygt två veckor sedan och köpte biljetter till detta evenemanget samt ett i oktober med Umberto Eco. (Ville köpa till J Franzen också, men det var slutsålt.)

Även biljetterna till Hessel var mer än slut och jag hade kunnat få en tusenlapp för den jag hade av en man som desperat försökte få köpa plats i entrén till Internationell författarscen i Kulturhuset. Ingemar Fasth beklagade (men han lät ganska belåten) alla som inte kom in, men tröstade med att hela evenemanget också sändes live via ABF-tv. Om jag lyckas länka rätt ska det gå att titta här: Säg ifrån! - Samtal med Stéphane Hessel

En timmes samtal lite drygt var det mellan Pierre Schori och monsieur Hessel. Som alltså introducerades av Bodil Malmsten. På franska. Hon var riktigt rolig på franska -  och med sin svenska brytning så var hon ju väldigt lätt att förstå. Emellanåt gjorde hon små översättningar av det hon precis sagt, men bara lite, vilket jag också tyckte var kul, men jag förstår att det verkade kanske obegripligt för de icke fransktalande i publiken.

Själva samtalet mellan Schori och Hessel var tyvärr alltför mycket Schori för min smak. Något inte Mattias Irving på Seglora Smedja håller med om, som tycker att det är Hessel som tar initiativet i samtalet. Jag håller dock med Mattias Irving om att Hessel i sina svar på Schoris politiska frågeställningar förde samtalet till en mer ideologisk, övergripande nivå. Och så mycket till författarsamtal var det förstås inte. Inte så förvånande förstås, den lilla skriften Säg ifrån! är mycket kort - kan knappast kallas roman, snarare pamflett. Visst förstod jag att samtalet inte skulle vara som andra författarmöten, där själva verket eller verken står i centrum, ofta uppblandat med frågor om inspiration till skrivande och mer personliga om författarens liv och leverne. Men jag får erkänna att det blev lite väl mycket politik för min smak.

Jag uppskattade Hessels berättelse om när Eleanor Roosevelt - som var ordförande för den kommission, där alltså Hessel ingick, som utformade texten till deklarationen om de mänskliga rättigheterna- mycket elegant läxade upp de medarbetare som kom försent. "We are here to work. Please don't be late" lär hon ha sagt och sedan kom ingen försent något mer under de tre år arbetet tog i anspråk. Jag hade velat höra mer om det arbetet - hur gick det till, löpte det på smidigt, var alla sams? Och självklart skulle jag velat ha höra mer om hur det kom sig att han skrve boken och varför. Som tur är har jag fått svar på det genom andra, bättre intervjuer.

Till exempel den som är publicerad i söndagens SvD, av Kaj Schueler. Den intervjun är i mitt tycke mycket intressantare än samtalet som fördes med Schori på Internationell författarscen i måndags.

Liksom alla andra förbluffades och imponerades jag av Hessels enorma vitalitet och kraft - det går inte att förstå att han är så gammal som han är. För att beskriva det måste jag låna ord av Bodil Malmsten som på sin blogg Finistère skriver att Hessel är "vitalare och skärptare, mer entusiasmerande och peppig än alla andra jag träffat oavsett ålder."

Nästa gång jag bevistar Internationell författarscen är det för att se och höra Umberto Eco.

(Bild på Hessel lånad från Wikipedia)


3 kommentarer:

Mattias Irving sa...

Ja, Stèphane Hessel var verkligen en vitamininjektion! Jag tror att många gick från kvällen med ny framtidstro.

En Rent begreppslig kritik mot indignationen som politiskt verktyg står förresten Rasmus Fleischer för. Jag är böjd att hålla med honom i stort. Den går att finna på copyriot.se.

Ja ser också fram emot Mircea Cartarescu i november. Hans poesibok "En lycklig dag i mitt liv" är ett, i mitt tycke, fantastiskt köttsligt stycke poesi som verkligen inte saktas ner av sin stundtals senmoderna form.

Vilken spännande blogg ni driver förresten! Den hamnar bland bokmärkena. Och tack för länkningen till Seglora smedja!

Catrin sa...

Tack själv! det är möjligt att en eller flera av oss går och lyssnar på Mircea Cartarescu också. men innan dess står Umberto Eco på schemat!

viagra online sa...

Den intervjun är i mitt tycke mycket intressantare än samtalet som fördes med Schori på Internationell författarscen i måndags.