söndag 2 oktober 2011

En anledning till att jag inte gillar deckare

Anne Holt (Piratförlaget)
Har precis läst ut en Anne Holt-deckare - Utan eko. Jag vill minnas att jag läst flera böcker av Anne Holt och att jag har tyckt att de varit spännande. Den här var också spännande, de flesta deckare tenderar ju att vara det ... Men under läsningens gång kom jag på varför jag inte gillar deckare särskilt mycket. Känslopjunket! Vad ska det in i de spännande historierna att göra? Helt onödigt. Tar bara en massa tid, ger inte berättelsen ytterligare djup eller förståelse för personerna - snarare tvärtom.

Själva utredningsprocessen, pusslandet, undersökningen av misstänkta, förhören, presentationen av dramats aktörer - allt det är utmärkt (hos Holt i alla fall!) och just den här bken var fasligt spännande på sina håll, men när vissa av såväl polisernas som skurkarnas känslor ska analyseras och belysas sida upp och sida ner, ja då tar jag på mig scanningsglasögonen och bläddrar framåt tills det HÄNDER nåt igen.

Så. Det lär dröja ett tag innan jag ger mig på en deckare igen. 

2 kommentarer:

bokstödet sa...

Jag håller nog med dig. Jag har lite samma uppfattning om deckare som jag läser vääääldigt sällan.

Den luttrade bibliotekarien sa...

Jag läste mycket deckare förr när själva mordfallet/brottet var huvudsaken. Nu verkar det som om personerna som utreder brottet och deras privatliv är det väsentliga och så ska böckerna tydligen läsas i en viss ordning. Jag läser nästan aldrig deckare längre av just de här anledningarna.