De fattiga i Lodz utläst

De fattiga i Lodz är en roman på drygt 600 sidor som är ganska tung att ta med sig på tunnelbanor och bussar. Trots detta har den inte lämnat mig många minuter de senaste dagarna. Jag har sträckläst denna bok. Jag har varit så inne i berättelsen att jag vid ett flertal tillfällen varit på väg att missa mina hållplatser och igår inte märkte att bussen tog en helt ny väg på grund av vägarbeten (förrän det var försent). Och jag har, mot bättre vetande, legat och läst in på småtimmarna innan jag somnat. Men det har inte varit helt enkel läsning. Någonstans i mitten var jag beredd att slå igen boken och inte öppna den mer. All denna ondska blev för mycker för mig. Och hopplöshet - som läsare vet man ju redan att de boende i gettot inte har stor chans att överleva. Men jag kunde inte släppa den och de människoöden jag lärt känna, jag måste få veta resten av historien. Nu är jag en stark läsupplevelse rikare och tycker att det är alldeles för länge till vi ska ses i salongen och diskutera den.