Läsning som luktar

Förra året i januari köpte jag den enormt snygga boken The End of Mr Y av Scarlett Thomas, som jag ju läste i början av förra året. Om den har jag tyckt till om enhel del både här och där, och det var inte mer åsikter om själva innehållet jag ska berätta om nu - utan hur boken, eller rättare sagt själva berättelsen luktar. The End of Mr Y luktar citron. Och det upptäckte jag först idag.

På eftermiddagen var mina händer torrare än torrast och jag behövde akut smörja in dem med handkräm. I min låda på jobbet hittade jag en burk med Lemony Flutter, nagelbandskräm från Lush som med fördel även kan användas till händer och fötter och armbågar - allt enligt reklamtexten på burken. Emedan jag smörjde in händerna flyttades jag raskt ett år tillbaka i tiden och till min tidiga upplevelse - och förtjusning - över The End of Mr Y.

Precis som när ett stycke musik effektivt förflyttar dig till den period då du brukade lyssnade på just det stycket, eller när dofter tar dig tillbaka till barndomen, hamnade jag rakt in i boken igen. Det var en märklig upplevelse - men alls inte oangenäm. Självklart har jag varit med om andra madeleine-kake-upplevelser, men aldrig någonsin tidigare har en doft fört mig rakt in i en roman.

Så nu vet ni det - The End of Mr Y luktar citron.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om The End of Mr Y. av Scarlett Thomas