Gilla Jhumpa!

Så här ser hon ut, Jhumpa Lahiri. Bilden har jag helt fräckt lånat av DN. Jag njuter hämningslöst av Jhumpa Lahiris trevliga noveller i Främmande Jord. Är nu inne på min tredje och har tappat alla farhågor om att jag inte skulle hinna klart till salongens möte på tisdag. En annan favority, Jan Arnald, som jag skriver om i inlägget Böcker jag vill läsa i sommar recenserade Främmande Jord i DN härförleden.

Det ska bli spännande att höra vad alla andra tycker, för vi brukar ju faktiskt tycka helt olika om det som vi läser. Och det är nog det, våra olka åsikter och våra livliga diskussioner, som jag tycker är roligast med salongen. Att få en ny infallsvinkel och nya tankar kring boken, berättelsen och dess personer. Vem tycker man om och inte och varför? Vad driver berättelsen framåt, varför blir man fängslad eller uttråkad?

Vår allra första salongsbok, Daniel Sjölins Världens sista roman, var vi rörande överens om att vi inte tyckte om och varför. Och det i boken som vissa av oss tyckte om, var i stort samma passager. Men efter den har vi tyckt olika, även om ibland ett generellt omdörme som "bra och läsvärd" eller "spännande persongalleri" kan ha varit samstämmigt.

Att vi dessutom får en trevlig utekväll på krogen med god mat och dryck och hinner med lite vanligt umgänge gör ju inte salongens träffar mindre åtråvärda. Vi ses på tisdag!

Första träffen och vad som hände sen

Eftersom vi till den första träffen inte hade läst någon gemensam bok föreslog Cattis (Catharina that is) att vi skulle välja varsin favoritbok att prata om. På plats på Järnet var förutom Cattis även jag Catrin, Anna och Mia. Anna-Karin och Petra kunde inte komma. Cattis pratade om en av sina stora favoriter Ian McEwan och romanen Enduring Love (Kärlekens raseri på svenska, men Cattis läser alltid engelska böcker på engelska. Good on her!)

Anna hade med sitt sitt slitna exemplar av Marguerite Duras Älskaren. En modern klassiker får man väl lov att kalla den?

Jag hade otroligt svårt att välja vilken bok jag ville presentera. En bok som jag ganska nyligen hade läst och blev helt fångad av var Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon. Under sommaren hade jag läst många böcker av Joyce Carol Oates och en av dem, den tatuerade flickan hade gjort stort intryck på mig. Jag funderade också över några olika klassiker som betytt mycket för mig. men till slut bestämde jag mig för att prata om Peter Kihlgårds Strandmannen. En roman som jag återkommer till. Jag har flera sådana, men just Strandmannen är en berättelse som innehåller flera scener som jag ofta tänker på och funderar över.

Det blev förstås en hel del annat prat också. Men tyngdpunkten låg på våra presentationer och kring vad vi skulle läsa till nästa gång. Efter lite dividerande kom vi överens om Daniel Sjölins Världens sista roman. den var relativt nyutkommen, var August-nominerad och hade fått lysande recensioner. Dessutom är boken vansinnigt SNYGG - inte alls oviktigt om man älskar böcker.

Och lämpligt nog bestämde vi att vår nästa träff skulle vara den 11 december - då DANIEL har namnsdag.