onsdag 17 augusti 2011

Om en vecka...

...är det dags för salongen att träffas igen efter sommaruppehållet. Jag längtar!

tisdag 16 augusti 2011

Höstens höjdpunkter på internationell författarscen

Jag ropar HURRA för programmet till internationell författarscen på Kulturhuset i höst! Det är inte klokt vilka fantastiska gäster som bjudit sin. Jag vill gå och se och höra dem allihop.

Den 12 september gästas internationell författarscen av Stéphane Hessel, den nu 93-årige motståndsmannen. Hans Säg ifrån! finns på pocket. Köp nu om du inte redan gjort det! Jag kommer definitivt att sitta i publiken den här kvällen. Och har du möjlighet - gå imorgon på releasefest för den svenska utgåvan på Södra teatern! Missa inte Bodil Malmstens artikel från i januari, publicerad i DN om Hessel och hans pamflett.

Bara tio dagar senare kommer Jonathan Franzen. Det vill jag inte heller missa. Har ännu inte läst Freedom, men makens exemplar ligger och väntar på mig.

Herta Müller dyker också upp och det är jag säker på att flera av mina salongskamrater är intresserade av, men själv tänker jag hellre se till att den 12 oktober få uppleva Johanna Koljonen (som jag för övrigt träffade idag, men i ett helt annat sammanhang) intervjua en av mina stora favoriter, nämligen Umberto Eco. Strax efter Umberto kommer Maryse Condé som jag tycker så mycket om och sedan David Grossman.

Ingemar Fasth på Kulturhuset skriver själv att skälet till att han bjudit in polska Olga Tokarczuk, "är kort och gott för att hon är så bra. Hon är helt enkelt häpnadsväckande bra och den uppfattningen delas av den svenska kritikerkåren." Jag är inte bekant med Olga T sedan tidigare, men det låter onekligen väldigt spännande. Lovar att ta Ingemar Fasth på orden och läsa.


Precis som nästa gäst, franska Jeanne Cordelier, i samtal med Ingrid Elam. Henne måste jag absolut se och höra, precis som jag känner att jag måste läsa både Mircea Cartarescu och Yiyun Li, vilka är de sista författarna i höstens program.


Nu har jag inte ens nämnt Beate Grimsrud och Karl-Ove Knausgård som är där den här veckan (imorgon samt i övermorgon) men det beror bara på att jag är sur för att jag hinner med att gå och se och höra dem.

lördag 13 augusti 2011

Beneath the Lion's Gaze


Den här romanen börjar vid tiden för revolutionen 1974 med att ge läsaren en bakgrund till vad som orsakade upproret. Vad den beskriver är samma bilder som når oss idag. Samma bilder som kablades ut över världen under Live Aid när jag var tonåring. Svälten, de utmärglade barnen. Tårarna kommer och jag blir så arg. Hur kan vi människor låta detta ske om och om igen?

fredag 12 augusti 2011

Sommarens läsning


Kommer ni ihåg min lista på böcker som skulle med på semestern? Alla som jag skulle läsa under lata dagar i solen och sena varma kvällar innan jag släckte lyset. Dags att bekänna att det gick sådär. De där dagarna i solen ville jag helst vara i, eller möjligen på, vatten och de varma kvällarna umgicks jag mest med familj och vänner. Eller var helt slut och somnade innan jag hunnit läsa ens en sida - hur bra boken än var.

Döden & co började jag på, kom halvvägs, men sedan övergav jag den för Just kids, som jag ju skrev om här. Flykten från Tibet har jag inte ens öppnat och I väntan på talibanerna glömde jag att packa ner. Istället fick Andrea Levy's The Long Song följa med och den läste jag efter Just kids. Underbara Andrea Levy. Den här gången fick hon mig att gapskratta och gråta om vartannat. För det slavsamhälle hon berättar om är fruktansvärt och ändå är många av situationerna så dråpliga, det finns så mycket humor i eländet, att det inte går att låta bli att också bli riktigt munter av The Long Song.

Den sista boken jag läste under semestern var Maaza Mengistes Beneath the Lion's Gaze (som faktiskt var med på listan), handlar om revolutionen i Etiopien 1974. Jag har inte läst ut den än, men egentligen skulle jag vilja stanna i sängen någon dag och bara sträckläsa den. Och ändå bestämde jag mig för att lägga den åt sidan när min man igår kom med en bok och sa "den här borde du verkligen läsa, den är hemsk men otroligt bra". Så imorse tog jag med mig den på bussen till jobbet, fortsatte läsa på bussen hem från jobbet och läste ut den här hemma på kvällen. Boken var Hemligheten av Philippe Grimbert och är hans egen berättelse om sin uppväxten i Paris efter andra världskriget, i skuggan av Förintelsen och en familjehemlighet som när han väl får reda på den förändrar allt han vetat om sig själv och sina föräldrar.

Hemligheten är stark och gripande. Philippe Grimbert berättar enkelt, kortfattat och rättframt. Den finns inget onödigt med. Det känns som att varje ord är noga avvägt, att varje stycke har sin absoluta särskilda betydelse för hela berättelsen. Och jag tänker att det är som att han berättar i scener, för jag har så tydliga bilder med mig, både av personer och skeenden. Här finns hemska, sorgliga levnadsöden och mycket kärlek på samma gång. Min man hade rätt - det här var en bok jag verkligen borde läsa.

Ikväll går jag till sängs med Beneath the Lion's Gaze igen och vem vet kanske är den utläst imorgon. Men först ska jag läsa godnattsagor för min S. Det har jag gjort mycket flitigt hela sommaren. Ny favorit är LasseMajas detektivbyrå. En fröjd för både barn och mamma.

onsdag 10 augusti 2011

Hyllvärmare

Jag svarar på Bokhoras fredagsfråga från vecka 31 om vilken bok i den egna bokhyllan som stått längst. Jag måste erkänna att där finns alldeles för många. Jag älskar att köpa, äga och förvalta böcker, men läser inte på långa vägar lika fort som jag skaffar mig nya exemplar.
Länge var min äldsta hyllvärmare Oscar Wildes sista testamente av Peter Ackroyd som jag köpte på en bokrea på 1980-talet och som stått i min bokhylla sedan dess. Högst upp till vänster dessutom, eftersom jag sorterar böckerna efter efternamn. Men nu när jag skulle titta efter såg jag att den var borta, tror jag donerade den till bokbytarhyllan, tog med dem på en bokbytardag eller helt enkelt tog med den en morgon när jag lämnande hemmet för att sedan lämna den någonstans

En bok som väntat på mig i tio år är Peter Kihlgårds Du har inte rätt att inte älska mig. Den fick jag som recensionsexemplar 2001, men jag recenserade den aldrig och läste den såldes inte heller. Jag är mycket dubbelt inställd till Kihlgårds författarskap. Å ena sidan har han skrivit en av mina absoluta favoritböcker - Strandmannen - å andra sidan är det flera böcker av honom som jag påbörjat, men inte orkat igenom. Fadder Teiresias vår var en av dem. Och Du har inte rätt att inte älska mig är en slags fortsättning på den och kanse var det därför som det tog emot att börja läsa - och så blev det inte av.

En annan bok jag börjatr på flera gånger är Historikern av Elizabeth Kostova. Det lustiga är att jag tycker att boken både innehåller en spännande historia och är välskriven, men tydligen är det något som atr emot, för nu står den sedan ett eller två år och värmer hyllan (efter några år i läshögen på nattduksbordet).

Så har jag några som ligger på vänt förstås. I den där berömda att-läsa-högen på nattduksbordet. Som Det stora huset av Nicole Krauss, Joan Didions Ett år av magiskt tänkande och några till som jag inte hunnit med, men de kommer inte att förbli olästa länge till.

söndag 7 augusti 2011

Kort läsrapport sommaren 2011

Cattis har ju redan gjort en liten rapport över vad hon har läst i sommar och jag vill ju inte vara sämre. Så här ser min lista ut, hittills:

Siri Hustvedt: The summer without men
Det är ju salongens sommarbok och egentligen skulle vi ha diskuterat den redan i juni, men den träffen ställdes in, varför diskussion får vänta till höstens första träff. Kortrecension från mig: Besviken, på grund av högt ställda förväntningar.

Anne Swärd: Till sista andetaget 
Köpte den här boken när jag var på en frukostbokträff med Breakfast Book Club i våras. Kunde tyvärr inte vara med när de diskuterade boken vid nästa frukostmöte, hade jag kunnat det hade jag nog läst ut den. Så här tyckte i alla fall BBC om boken. Nu ligger den på vänt ett tag, jag har läst cirka hälften. Gillar, men det är något som tar emot. Har tidigare funderat lite kring det i det här inlägget.

Roslund/Hellström: Odjuret, Flickan under gatan
Ytterligare två böcker jag tillskansat mig i bostadsrättsföreningens bokbytarbokhylla i källaren. Nu är inte jag en stor deckarfantast, men jag hade hört att böcker av Roslund/Hellström skulle vara särdeles välskrivna. Jag började med Odjuret. Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att det är det absolut otäckaste jag läst. Varje förälders värsta mardröm beskrivs mycket detaljerat. Jag stod inte ut. Jag grät så tårarna fördunklade synen och jag inte kunde se bokstäverna längre. Men kunde inte sluta läsa, för det var väldigt spännande. Jag kan knappt bedöma Odjuret över huvud taget, kan inte säga bra eller dålig, texten försvann bakom de vidriga brotten som beskrevs. Några av reaktionerna på Adlibris verkar vara i ungefär samma. Därför tyckte jag att Flickan under gatan var bättre. Också förfärliga händelser och en förfärlig verklighet som skildras, men det finns ju grader i helvetet. Tyckte att Flickan under gatan var ett riktigt bra romanbygge, en engagerande historia och grymt spännande.


Mark Levengood: Hjärtat får inga rynkor
Som tur var efter Roslund/Hellströms vidrigheter fick jag fatt på en krönikesamling (eller vad man nu ska kalla det, det är ingen roman, utan mer en samling funderingar) av Mark Levengood. Det här är feelgood ut i finngerspetsarna och jag skrattade högt flera gånger. Kommer nog att läsa igen, lite här och där i den här lilla pärlan, som fick mig på så gott humör. Någon stor författare är han inte, men oj så på pricken - och så rolig - han är i de här trevliga betraktelserna över vardagslivet.


Marian Keyes: När Lucy Sullivan skulle gifta sig
Jag är ju en sucker för bra chick-litt, men tyvärr var den här en stor besvikelse. Trist historia, tråkiga karaktärer, yada yada yada. Blä.

J.K Rowling: Harry Potter och Fenixorden    
Vi håller på att beta av Harry Potter-serien i familjen medelst högläsning och har nu hunnit till den femte i serien.  Och nu börjar det hända något vill jag lova! Jag tycker att den allra första boken var kul och spännande, tvåan var trölig och trist, trean gillade jag mycket och fyran tyckte jag var FÖR otäck. men femman! Kalas! Nu låter jag väl som en klichémakare, men jag tycker att det märks att författarskapet har utvecklats och jag ser mycket fram emot sexan och sjuan. 

Och så håller jag fortfarande på med Yacoubians hus av Alaa Al-Aswany. Gillar mycket!          

söndag 31 juli 2011

Läsning pågår: Yacoubians hus

I vår trevliga bokbytarhylla i föreningen där jag bor tillskansande jag mig Yacoubians hus av Alaa Al-Aswany i våras och har sedan dess burit den med mig på diverse resor - den har fått följa med till Sydafrika, på kurs på ekerö och på semester i Frankrike utan att ens blivit öppnad Men så öppnade jag den äntligen igår och det är jag glad för! What took me so long? Har ingen aning, men nu kommer jag i alla fall inte att släppa den. Och imorgon far den med på nästa lilla resa. 

måndag 18 juli 2011

En regnig kväll i Paris

Det blev en tur till Shakespeare & Co när jag och familjen som hastigast passerade Paris häromdagen. Det regnade. Vilket inte hindrade en röksugen dam att ta en cigg utanför. Vad som inte syns på bilden är boken hon läser samtidigt.

Sonen ville absolut titta på gargoylerna på Notre Dame - eftersom jag råkade säga att en bild på ett så kallat stenkast i hans nyinförskaffade Arthur Spiderwicks fälthandbok var från Notre Dame. Detta måste såklart undersökas. Sonen var intresserad men besviken för de på Notre Dame ser inte EXAKT ut som bilden i boken. Jag ska berätta mer om Arthur Spiderwick och de andra böckerna, som är skrivna och illustrerade av Tony Di Terlizzi och Holly Black vid ett senare tillfälle - de är väl värtda en bekantskap!

NU nöjer jag mig med att rekommendera alla bok- och litteratur- och Frankrikeälskare att genast gå in på Shakespeare & Co's hemsida och börja prenumerera på deras trevliga nyhetsbrev. Kommer en gång per månad och berättar om allt trevligt som ska ske i bokhandeln.

Och apropå bokhandeln: jag har inte inte mindre än TRE exemplar (alla olika utgåvor!) av Sylvia Beachs Shakespeare & Co - en bokhandel i Paris. Har dock bara läst den en gång, men det är nog snart dags igen.

torsdag 14 juli 2011

Just nu

Just nu är jag så himla glad över att jag bara verkar ha tagit med mig BRA böcker den här semestern. Just kids avslutades i förra veckan och nu läser jag The Long song av Andrea Levy. Tidigare har jag läst Fruit of the lemon och Small Island av henne. Båda tyckte jag mycket om - och den här är precis lika bra. Ni vet det där som vi funderar över ibland på den här bloggen - att höga förväntningar på en bok kan ställa till det så att man blir besviken när man börjar läsa - det stämmer inte alls i det här fallet.

Ja, nu vet jag inte alls riktigt vart jag ville komma med det här inlägget. Mest bara så nöjd att njuta av riktigt bra böcker att jag måste få dela med mig av det.

tisdag 12 juli 2011

Just kids


Jag läste ut Just kids för några dagar sedan - och jädrars vad jag tyckte att den var bra. Patti Smith skriver rakt på och rakt upp och ner om ett fascinerande liv och ett fascinerande förhållande till/med Robert Mapplethorpe. Ibland tänker jag att hon håller Mapplethorpe för högt och inte ser sin egen kraft och kapacitet. Så typiskt på något sätt - han den stora konstnären och hon musan. Andra stunder slås jag av hur självklart hon verkar ta sin egen talang och hur orädd hon är när hon prövar på olika och nya konstnärliga vägar. Jag är såklart en smula avunsjuk på det liv de levde bland konstnärer, musiker och författare på Hotel Chelsea. Och så tänker jag att det måste vara fantastiskt att få uppleva en sådan nära vänskap som de två hade och att få utvecklas sida vid sida på det sätt de gjorde, två konstnärer i symbios. Ända från början, då de båda var just kids.

onsdag 6 juli 2011

Till sista andetaget

Jag läser Till sista andetaget av Anne Swärd. Boken har rekommenderats mig från alla möjliga håll och kanter och den har lovordats i flera recensioner. Men mig griper den inte tag i. Alls. Så fort det bränns, ja, då byter författaren scen, som en (ofrivillig undrar jag?) isbergsmetod i en för övrigt överlastad prosa.

Nu ska jag dock läsa ut boken, för den är inte dålig, bara inte så gripande som jag hade hoppats på. Och när jag är klar ska jag genast börja på Norrtullsligan, Yacobians hus eller möjligtvis Wild Sheep Chase.