Kort läsrapport sommaren 2011

Cattis har ju redan gjort en liten rapport över vad hon har läst i sommar och jag vill ju inte vara sämre. Så här ser min lista ut, hittills:

Siri Hustvedt: The summer without men

Det är ju salongens sommarbok och egentligen skulle vi ha diskuterat den redan i juni, men den träffen ställdes in, varför diskussion får vänta till höstens första träff. Kortrecension från mig: Besviken, på grund av högt ställda förväntningar.

Anne Swärd: Till sista andetaget 

Köpte den här boken när jag var på en frukostbokträff med Breakfast Book Club i våras. Kunde tyvärr inte vara med när de diskuterade boken vid nästa frukostmöte, hade jag kunnat det hade jag nog läst ut den. Så här tyckte i alla fall BBC om boken. Nu ligger den på vänt ett tag, jag har läst cirka hälften. Gillar, men det är något som tar emot. Har tidigare funderat lite kring det i det här inlägget.

Roslund/Hellström: Odjuret, Flickan under gatan

Ytterligare två böcker jag tillskansat mig i bostadsrättsföreningens bokbytarbokhylla i källaren. Nu är inte jag en stor deckarfantast, men jag hade hört att böcker av Roslund/Hellström skulle vara särdeles välskrivna. Jag började med Odjuret. Jag tror inte att jag överdriver när jag säger att det är det absolut otäckaste jag läst. Varje förälders värsta mardröm beskrivs mycket detaljerat. Jag stod inte ut. Jag grät så tårarna fördunklade synen och jag inte kunde se bokstäverna längre. Men kunde inte sluta läsa, för det var väldigt spännande. Jag kan knappt bedöma Odjuret över huvud taget, kan inte säga bra eller dålig, texten försvann bakom de vidriga brotten som beskrevs. Några av reaktionerna på Adlibris verkar vara i ungefär samma. Därför tyckte jag att Flickan under gatan var bättre. Också förfärliga händelser och en förfärlig verklighet som skildras, men det finns ju grader i helvetet. Tyckte att Flickan under gatan var ett riktigt bra romanbygge, en engagerande historia och grymt spännande.

Mark Levengood: Hjärtat får inga rynkor

Som tur var efter Roslund/Hellströms vidrigheter fick jag fatt på en krönikesamling (eller vad man nu ska kalla det, det är ingen roman, utan mer en samling funderingar) av Mark Levengood. Det här är feelgood ut i finngerspetsarna och jag skrattade högt flera gånger. Kommer nog att läsa igen, lite här och där i den här lilla pärlan, som fick mig på så gott humör. Någon stor författare är han inte, men oj så på pricken - och så rolig - han är i de här trevliga betraktelserna över vardagslivet.

Marian Keyes: När Lucy Sullivan skulle gifta sig

Jag är ju en sucker för bra chick-litt, men tyvärr var den här en stor besvikelse. Trist historia, tråkiga karaktärer, yada yada yada. Blä.

J.K Rowling: Harry Potter och Fenixorden    

Vi håller på att beta av Harry Potter-serien i familjen medelst högläsning och har nu hunnit till den femte i serien.  Och nu börjar det hända något vill jag lova! Jag tycker att den allra första boken var kul och spännande, tvåan var trölig och trist, trean gillade jag mycket och fyran tyckte jag var FÖR otäck. men femman! Kalas! Nu låter jag väl som en klichémakare, men jag tycker att det märks att författarskapet har utvecklats och jag ser mycket fram emot sexan och sjuan. 

Och så håller jag fortfarande på med Yacoubians hus av Alaa Al-Aswany. Gillar mycket!