Negativt: Karaktärerna gestaltas inte något vidare, författaren (författarna ...) skriver istället ut vad romanfigurerna tycker, tänker och vad vi som läsare ska tycka om det = BOOOOOOORING och platt. Ett typiskt drag som förekommer flera gånger i texten, hos olika personer är sekvenser som "han kände det som att han hade sett något viktigt men kunde inte komma på vad det var". VARFÖR SKRIVA EN SÅN SAK? Gestalta det istället så att jag känner och förstår det utan att bli skriven på näsan!
Därför blev det så när jag läste att jag bara läser de delar som för handlingen framåt, skiter fullständigt i miljöbeskrivningarna och enkelt psykologiserande. De flesta gestalterna är så grunt beskrivna att det är omöjligt att förstå varför de handlar som de gör - de är som pappfigurer.
Så mitt betyg blir 2 av 5 möjliga - men en stark tvåa eftersom det stundtals var svårt att lägga boken ifrån sig.
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Hypnotisören av Lars Kepler
3 kommentarer:
Apropå "han kände det som att han hade sett något viktigt men kunde inte komma på vad det var".
Det är Henning Mankells fel! Så går Kurt Wallander omkring och tänker hela tiden. Så tröttsamt, och en anledning till att jag slutade läsa honom.
Åhå! Det var så längesedan jag läste Mankell. Men har för mig att jag inte gilade det särskilt mycket. Kanske berpr på samma sak?
Håller verkligen med! Precis så. En typisk sån där bok som kan vara skön om man ska flyga långt eller vill fördriva mycket tid.
Skicka en kommentar