måndag 30 januari 2012

Det perfekta språket

Ibland läser jag romaner, noveller, texter där varje mening flyter helt perfekt, varje formulering känns fullkomlig och varje ord tycks ha vägts i guldskål innan det har fått sin speciella plats. Jag menar inte välskrivna böcker, det mesta jag läser är välskrivet, utan något annat. Senast jag funderade på detta var när jag läste Hemligheten av Philippe Grimbert. Nu när jag läser Tomas Bannerheds Korparna tänker jag på det igen. Det perfekta språket och det långsamma, eftertänksamma berättandet. Jag älskar det. Jag får sådana tydliga bilder, nästan som scener, när jag läser. Jag njuter och jag känner ren läsglädje.

3 kommentarer:

Ninni sa...

åh åh åh. jag som varit sugen på korparna, och nu när du skriver såhär; då måste jag läsa den!

Catrin sa...

Jag vill läsa både Hemligheten och Korparna . Tror nog att jag ska köpa Korparna. Imorgon dag!

Mrs Calloway sa...

jag har beställt den! nu blev jag ännu mera sugen