... det Catrin skriver om nedan. Att inte orka läsa om det fruktansvärda. Att det ibland bara blir för mycket. Jag tror att det kanske är därför det tog sådan tid för mig att avsluta Beneath the Lion's gaze. Den var bra och välskriven med fina porträtt - allt det där jag vill ha. Varje gång jag la ifrån mig den ville jag genast veta hur det skulle gå för personerna i den, de som jag lärt känna så väl. Samtidigt läste jag bara korta stunder och ofta med mycket långa uppehåll.
Historien som berättas är hemsk och tar sin början precis innan revolutionen i Etiopien 1974. I centrum av berättelsen finns bröderna Yonas och Dawit, deras pappa Hailu och Yonas fru Sara samt deras lilla dotter Tizita. Brödernas mamma som går bort i början av boken finns också alltid närvarande. Runt om finns vänner, grannar, kollegor med flera som alla på olika sätt drabbas av de händelser som följer på revolutionen. Relationer som förändras, makt som utövas, orättvisor och våld.
Bröderna Yonas och Dawit väljer att hantera fötändringarna olika. Dawit är rebellen som tror på en revolution, men när han ser vad den innebär aktivt vänder sig emot den. Yonas är den pragmatiske, den som på bästa sätt försöker hantera det nya livet, den som vill skydda sin familj genom att inte sticka ut. När pappa Hailu, som är en ansedd läkare i Addis, fängslas för att en svårt misshandlad fånge dör i hans vård, ställs sönernas olikheter på sin spets. Det är en roman som med Etiopiens historia som bakgrund berättar hur människor påverkas av omvälvande händelser kring dem, vad våld och makt kan göra med till synes helt vanliga människor. Det är en berättelse om ondska, förtryck, kärlek och försoning. Jag är glad att jag till slut läste ut den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar