måndag 22 mars 2010

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Sist av alla läser även jag den trevliga boken med den hopplösa titeln. Hursomhelst - jag kan bara stämma in i hyllningskören. det är en förb-t trevlig bok! Riktig feelgood!

Jag gillar i regel inte brevromaner. Tycker det ofta är krystat och trist. Men jag tänker inte ens på att den här berättelsen är upplagd på det viset.

Jag blir omedelbart förälskad i huvudpersonen, hennes vänner och alla i litteratursällskapet på Guernsey. Jag vill nu åka till Guernsey.
Och det här sammanhanget måste jag berätta att min goda vän Ullis, som är sin egen överbibliotekarie och tillika bokcirkelsmedlem (fast i en annan bokcirkel) fakstiskt SKA åka till Guernsey med SIN bokcirkel. Är så avundsjuk på detta.

Vi i Wind Up Women borde också företa någon litterär resa till någon av de platser vi läst om. Nice till exempel, så kan vi gå och titta på faster Catherines hus (Allt är Vind). Eller till Dominikanska republiken (Oscar Waos korta förunderliga liv), Paris och franska landsbygden (Storm över Frankrike) eller förstås, men det verkar väldigt dyrt, vi borde naturligtvis åka till Haruki Murakamis Japan.

Nå, åter till Guernseys litteratur- och potatiskalspajssällskap. I den här underbaar lilla boken finns många bra citat om läsningens glädje, vad läsning och böcker gör för mänskligheten och hur läsning och litteratur kan glädja, stötta, trösta, hjälpa, skapa gemenskap .... listan kan göras lång. LÄS!

1 kommentar:

Hellre barfota än boklös sa...

Du är absolut inte sist. Boken har stått i min bokhylla i ett år eller nåt och jag har ännu inte kommit mig för att läsa den. Vilken dag som helst nu...