Jag har precis läst ut Släktfeber av Sara Paborn, en av böckerna som låg i goodiebagen på Bokhoras bloggträff förra veckan. Nu sitter jag här och funderar över varför jag genom hela läsningen har tänkt på Loranga, Masarin och Dartanjang. Delvis beror det såklart på att jag ser Loranga framför mig när Paborn beskriver pappan i berättelsen, men det är också något annat, något i hur historien berättas. Nåväl, märkliga associationer verkar vara min grej just nu.
Jag tycker om Loranga, Masarin och Dartanjang och jag tycker definitivt om den här boken. "Paborn berättar med en ny röst. Drastisk, skruvad men samtidigt saklig och sorgsen. Det händer inte mycket på ytan och ändå förändras människorna gradvis i små förflyttningar. Överhuvudtaget är Paborns saklighet befriande" står det på baksidan. Det är Carin Mannheimer, Sveriges Radio, som sagt det. Och bättre än så kan det faktiskt inte sägas. Det här är en liten pärla!
4 kommentarer:
Jag älskar Loranga, Masarin och Dartanjang sedan jag läste om boken som vuxen. AVSKUYDDE den som barn!
Det är som jag och Tove Jansson.
Själv håller jag på med Vi har redan sagt hej då och jag gillar den verkligen.
Jag håller också på med den. Både gillar och inte. Tror att jag är för gammal kanske :)
Skicka en kommentar