Påminns om Rumkowski

Jag cyklar över en kyrkogård varje dag på väg till jobbet. Precis vid grindarna, just innan jag ska svänga in på cykelbanan igen, passerar jag en gravsten med ansiktet av en bister man avbildat. Framför honom står tre nakna barn med armarna om varandra och huvudena nedböjda. Jag har ingen aning om vem som vilar i denna grav eller varför de tre barnen står framför. Men ända sedan vi läste De fattiga i Lodz tänker jag på den högst osympatiske Rumkowski varje gång jag cyklar förbi gravstenen. Jag vet inte riktigt varför.