Mycket trevligt var det att få träffa Anna-Karin igen - vi har inte setts på hela sommaren, men hade idag gemensamma arbetsrelaterade övningar. Vi åt gemensam lunch och kunde inte låta bli att prata lite om Joyce Carol Oates Svart flicka Vit flicka, vilket är den bok som vi ska diskutera nästa gång vi ses i den litterära salongen som nu heter Wind Up Women. Varför då? kan man undra. Det ska vid tillfälle avhandlas och diskuteras, men inte nu.
Både jag och Anna-Karin var ense om att Oates bok var mycket bra - och spännande inte minst. Jag sträckläste den. Och har för mig att jag fick ett mejl även av Anna som även hon skrev något i stil med att hon "inte kunde lägga den ifrån sig". Anna- Karin och jag själv ville nog säga mycket mer, men samtidigt ville vi nog spara lite åt det samtal som då ska föras. Istället ägnade vi oss åt att berätta om salongen för Michael och Anders som satt mittemot oss. Anders kände till boken, men hade inte läst den. När vi lästa Lessings Martha förra året var vi flera som kände antipatier för Martha, och i det sammanhanget ska det bli spännande att få höra vad damerna tycker om Genna och Minette i Svart flicka Vit flicka. Jag låter mig helt förföras av författarens intention att tycka att Minette är - ja avskyvärd är faktiskt inte ett för starkt uttryck i det här sammanget. Och Genna. Så välvillig, så god. Så urtråkig rentutsagt. Mer om Oates roman i nästa vecka när vi haft höstens första sammankomst.
Vi pratade förstås lite om vad vi läst under sommaren också. Anna-Karin hade läst Snabba Cash och utlåtandet om den var i korthet "Absolut läsvärd, men väldigt grabbig". Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Snabba cash av Jens Lapidus. Jag har ju faktiskt bara läst en enda bok den här sommaren, men så var det också en riktigt tegelsten: Fågeln som vrider upp världen av min (och vågar jag påstå, även mina litterära systrars) nya favoritförfattare Murakami.
Och innan lunchen var till ända hann vi helt kort börja prata om vad vi ska välja för bok nästa gång och jag önskar mig Jonathan Littells De välvilliga, som recenseras idag i Svenska Dagbladet. Då lär vi ha att göra ett tag ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar