Berlin igår och Paris under brinnande krig

Under min vistelse i Berlin tidigare i veckan började jag att läsa Storm över Frankrike av Irène Némirovsky. Började med att läsa det långa förordet som behandlade Irène Némirovskys uppväxt i Ryssland och i Frankrike, hennes ganska korta liv och hur romanen kom till och till slut - efter 60 år i en resväska - kom till en förläggare.

I Sverige gavs den ut 2006 lär jag mig när jag söker recensioner och hittar till exempel Kaj Schuelers i SvD från april samma år.

Än så länge kan jag förstås inte ge något uttömmande utlåtande, men jag kan i alla fall drista mig till att säga att det verkar lovande. Mycket lovande. Och åter - roligt att upptäcka en författare som jag förut inte läst något av. Vad jag förstår var Némirovsky hyggligt framgångsrik under sin tid. Men inte hjälpte det mot nazismen.

Och apropå nazismen har jag alltså besökt Berlin den här veckan. Bland många studiebesök klämde vi också in en bussrundtur och fick på så sätt se hela staden. På ett torg vid Unter den Linden ligger operan och det gamla stadsbiblioteket, idag juridiska fakulteten. Det var här som nazisterna 1933 släpade böcker ur biblioteket och brände på torget. Bland annat böcker av den tyske författaren Heinrich Heine, som under sin levnad sa att "där man bränner böcker bränner man till slut även människor" och blev därmed besannad.

Idag finns ett mycket speciellt minnesmärke på torget. Dels en skylt med Heines citat, dels ett tomt rum med tomma bokhyllor som ska symbolisera bioblioteketoch böckerna som inte fick finnas. Det tomma biblioteket kan man titta ner i genom en glasruta i gatan. Mycket gripande.

Efter att ha upplevt det, och fått mig mycket historia till livs, satte jag alltså igång med att läsa Storm över Frankrike. Och förflyttades raskt från Berlin 1933 till Paris 1940. Där blir jag kvar ett tag.