I Amelia, temanumret HÖST, är det ett reportage om vår litterära salong! Där sitter vi så fint på Järnet (som därmed får en hel del gratisreklam), äter leverpastejsmackor och dricker vin. Till just denna träff, när bilden togs, hade vi läst (läst om, men för många av oss var det längesedan) Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Vi var rörande överens om att den inte är en klassiker för intet - den känns trots tidsmarkörerna helt aktuell. Att berätta om kärlek och mänskliga relationer går förstås aldrig ur tiden.
Liksom många andra litteraturintresserade blev jag helt besatt av Söderberg någon gång i sena tonåren och slukade allt, allt allt - romaner, pjäser, noveller. Några år senare, när jag läste litteraturvetenskap kom Bure Holmbäcks stora Söderbergbiografi ut och likaså den slukades, även om jag tyckte den var lite väl långrandig ibland. Under min studietid i Frankrike skrev jag till och med ett examensarbete om Söderberg och Maupassant (en annan favorit), det var en ganska liten uppsats, men väl ett embryo till vad som skulle kunna bli något större, åtminstone en essä eller så.
Vad jag tycker är fantastiskt härligt och roande i alla Söderbergs romaner är bilden av Stockholm. Trots att mycket ser helt annorlunda ut idag, går det fortfarande att känna igen sig och vandra i Söderbergs fotspår - eller bör jag säga Arvids och Lydias i just det här fallet ...? Nog är det fler än jag som tittar upp mot Lydias fönster när man går över Johannes kyrkogård?
Och apropå Lydia, Cattis och Mia läste i direkt anslutning till vår Söderbergsession Gun-Britt Sundströms För Lydia. Den har jag inte läst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar