God smak

När det gäller litteratur är det ofta den goda smaken som är den rätta. Kiosklitteratur, massproducerade deckare m.m. är inte vad man berättar om när man får frågan "Om man har läst något bra på sistone".
I somras körde jag fast i Doris Lessings En fläkt av stormen. Hennes utdragna beskrivningar av Marthas möten i kommunistiska kretsar gjorde att jag helt tappade sugen att läsa. Efter en tids bläddrande i månadsmagasin var jag mogen att övergå till matlitteratur, en snäll inkörsport till den tyngre litteraturen. Jag började med Erik Videgårds Ät mig som varvar recept med matminnen på ett trevligt sätt. Sedan hamnade jag i den testosteronstinna restaurangbranschen via Hett av New York-journalisten Bill Buford. Den avhandlar den italienska kokkonsten på ett sätt som får snålvattnet att rinna till och fick mig att fantisera över polentor, stora blodiga biffar och den perfekta pastan. Så den goda smaken via matböcker väckte mitt läsintresse på nytt.