Ända sedan jag av en slump läste Vådan av att vara Skrake har jag varit en stor beundrare av Kjell Westö. Fullkomligen älskade både Drakarna över Helsingfors och nyss nämnda Skrake, särskilt Skrake.Inga övriga jämförelser men Kjell Westö är den enda som -förutom vår husgud i salongen Murakami - kunnat beskriva den där meditativa glädjen i löpning. I Vådan av att vara Skrake springer huvudpersonen en hel del och har som mål att uppnå ett speciellt tillstånd han upplever när det går riktigt bra med löpningen. Han kallar det för "det lätta svävandet". Och alla som springer förtsår precis vad han talar om. Det är ju det man vill åt - när allt bara flyter på, till synes utan ansträngning, eller rättare sagt där ansträngningen blir en del av njutningen.
Hursom. Nu har Kjell Westö kommit med en ny roman, som därmed avslutar hans Helsingfors-svit. Gå inte ensam ut i natten heter den, har ett härligt retro-omslag och recenseras av en av mina favoritrecensenter i SvD idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar