... och jag kan äntligen börja på Jonathan Safran Foers Allt är upplyst! Det ska blir spännande. I väntan på den har jag tragglat vidare med Blonde. Jag brottas med mitt något ambivalenta förhållande till Joyce Carol Oates. Tidigare har jag läst Svart flicka, vit flicka, i salongen, och Den tatuerade flickan, som jag faktiskt hade glömt bort att jag läst tills Catrin påminde mig om det. Med båda dem fick historien mig fast till en början, men sedan tyckte jag inte att den höll hela vägen och att JCO lämnar sina personer i sticket när berättelsen skall sys ihop. Det här har vi diskuterat en del i salongen, se till exempel i inlägget Svart flicka, vit flicka och lite om fallen, där vi funderade över om JCOs produktionstakt kan spela en roll i detta.
Med Blonde är problemmet dock ett annat - och det är inte bara storleken på typsnittet som jag kommenterat i ett annat inlägg. Jag tycker att det är bra, bitvis mycket bra. Men jag tycker också att det bitvis är alldeles för mångordigt. Jag skummar en del här och där, om jag ska vara helt ärlig.
På sätt och vis kan man kanske säga att jag har min egen lilla Joyce Carol Oates festival nu när jag läser både Blonde och hennes tidigare elev Jonathan Safran Foer. Det ska bli intressant att se vem av dem jag fastnar mest för.
2 kommentarer:
Vilka roliga böcker du har på gång! Jag har läst både Allt är upplyst och Blonde och tycker att de är jättebra! :)
Håller med Linnea ovan, älskar också båda böckerna. Det blir spännande att se vad du tycker när du väl läst ut dem!
Skicka en kommentar