Vi har en ny högläsningsbok hemma. Tove Janssons Sent i November. Trots att vi är stora Muminfantaster hade ingen av oss tidigare läst just den här - och nu är vi alla fast och längtar till läggdags som också är läsdags. Jag upplever den som ännu mer poetisk än övriga Muminböcker med fantastiska formuleringar som: "Dörren stängdes igen och Snusmumriken steg in i sin skog med hundra mil av tystnad framför sig"
"Allting hade vissnat och dött men nere på marken växte senhöstens hemliga trädgård med rasande kraft rakt upp ur förmultningen, en främmande vegetation av blanka svällande växter som inte hade någonting med sommar att göra"
" I augusti, nånstans i Mumindalen, hade han hittat fem takter som var en ovedersäglig och strålande början till en melodi. De hade kommit helt självfallet som toner kommer när de har fått vara ifred. Nu var stunden inne att ta fram dem och låta dem bli en visa om regn."
Och självklart läser vi alla repliker på "muminska" som äldstabarnet säger.
2 kommentarer:
Är det inte konstigt att böcker med sådana formuleringar lyckats bli stämplade som barnböcker?
Jaaa, det är fenomenalt!!
Skicka en kommentar