Har precis läst ut Jesper Huors bok Sista resan till Pnohm Pehn som handlar om Kambodja. Om Kambodjas historia, särskilt revolutionen och skräckväldet under röda khmererna, och vad som hände med Jespers egen pappa, Someth Huor, som en dag lämnade fru och barn i Berlin, där han var diplomat för att återvända till Kambodja. Det är skakande läsning. Someth Huor blev mördad, redan efter några dagar i sitt forna hemland.
Det märks att Jesper Huor är journalist, för det är med journalistens arbetssätt han tar tag i sin egen historia och inte minst i sina föräldrars. Helt rätt val, eftersom historien han berättar i högsta grad är både personlig och privat. Men det blir aldrig smetigt. Han försöker inte försköna, han försöker förstå och förklara.
Nu ska jag börja läsa Peter Fröberg Idlings Pol Pots leende, som i vissa delar faktiskt återger samma historia som Huor berättar. Bland annat reser en svensk vänförening med Jan Myrdal (och Jesper Huors mamma bland andra) i spetsen till Kambodja och reser runt i landet. De skriver artiklar, fotar och dokumenterar sin resa och sprider en mycket positiv bild av landet när de återvänder till Sverige. Om jag har förtsått det hela rätt är det idag bara Jan Myrdal som hårdnackat försvarar den märkliga regimen som rådde i Kambodja. Nå, mer om det lär jag lära mig med nästa bok på listan, Pol Pots Leende alltså.
3 kommentarer:
Jag skulle också vilja läsa Sista resan till Pnohm Pehn. Kan man kanske få låna den vid nästa träff?
Nej det går inte alls! Jag har själv lånat både den och Pol Pots leende av min fd kollega Lennart, så den måste jag lämna tillbaka.
Aha!och så kom jag just på att även om det var din bok så skulle du vara livrädd att låna ut den till mig eftersom risken att jag skulle sabba omslaget är ganska överhängande ;)
Skicka en kommentar