För många många år sedan fick jag boken Hon går genom tavlan ut ur bilden av Johanna Nilsson som recensionsexemplar av förlaget. Jag recenserade aldrig boken, men läste den med stor behållning. Det var det första jag läste av Johanna Nilsson och jag blev djupt imponerad. Och berörd. Det finns scener i den boken som jag lever med kanske inte dagligen, men i alla fall tänker jag på några utvalda händelser åtminstone flera gånger i månaden. De hemska, ofattbara, grymma mobbningsscenerna förstås, men också någon fin, full av kärlek, när huvudpersonen är tillsammans med en älskad morfar.Av någon outgrundlig anledning har jag sedan dess faktiskt inte läst något av Johanna Nilsson, trots att hon gett ut många böcker sedan dess och det faktum att jag tyckte så mycket om Hon går genom tavlan ut ur bilden.
Nu ska det bli ändring på den saken. Jag har precis beställt Pojken som botade sömnen, SOS från verkligheten och Jag är leopardpojkens dotter. Så slank visst en Robert Bolano och Wijkmarks Stundande natten med av bara farten. Men det gör ju inget. Jag vill ju dra mitt strå till stacken för att se till att bokbranschen inte går under i dessa tider.
4 kommentarer:
Själv tycker jag att "Hon går genom tavlan, ut ur bilden" verkar vara det enda riktigt bra som Johanna Nilsson har skrivit. Jag har läst några titlar efter det, men det är inte alls samma skärpa.
ojdå. jag får väl se vad jag tycker. Böckern har inte kommit än
ojdå. jag får väl se vad jag tycker. Böckern har inte kommit än
Jag vill minnas att du lånade mig Hon går genom tavlan ut ur bilden och att jag också tyckte mycket om den. Det kan till och med ha varit ett av våra första litterära samtal ;) Men jag har inte heller läst ngt av henne efter det.
Skicka en kommentar