Det är dags för mig att lämna mina synpunkter på Le Clézios Allt är vind, jag var ju inte med i tisdags när de andra i Wind Up Women höll sedvanlig salong på Järnet. Men jag fick en kort sammanfattning av Anna-Karin redan nästa dag och det visar sig att vi alla är rörande överens, fast de andra hade på känn att jag gillade boken bättre än de.Nå. Jodå, jag gillar boken. Inte tu tal om det. SÄRSKILT den första hälften och allra allra mest Jeans besök hos faster Catherine. När hon känner på hans ansikte, lagar fattiga riddare och låter minnet svepa iväg med sig själv och tar med Jean i virvlingarna. Det är den berättelsen jag vill läsa och stanna i, det är där det bränner till och blir levande.
Den parallella historien är titt som tätt fascinerande, särskilt när de anländer till Mauritius med allt vad det innebär av såväl problem som möjligheter. Och visst förstår jag syftet med parallellhistorien, men den förblir just parallell och korsar aldrig nutidens spår. Det är helt enkelt två romaner i ett omslag.
Jag svårt att få något grepp om Jean. Inte för att jag nödvändigtvis måste identifiera mig med en berättelses huvudperson, men jag finner mycket lite hos honom som jag kan förstå. Ett exempel. Han grunda vänskapsrelationer. Han träffar en äldre kille, Santos, som senare dör i kriget i Algeriet. Jean lever i Santos minne, går till hans lägenhet, går till platser där de varit tillsammans, träffar Santos flickvän, Jeanne Odile, som han blir förälskad i. Och ingenstans hittar jag en stark och stabil grogrund för denna vänskap, så länge den varar beskrivs den mer som en ganska ytlig bekantskap och först senare förstår jag hur mycket Santos har betytt för honom. Likaledes när Jean virvlar runt i London, där han går på läkarlinjen, har ytliga bekantskaper, träffar en flicka som han har något slags förhållande med ... Det verkar som Cattis skriver nedan att Jean är snarare en betraktare än en person som vill vara delaktig. och så kan det ju vara, men som läsare blir man inte heller delaktig i hur han tänker och funderar kring sina val i livet.
Jag hade också extremt höga förväntningar på Allt är vind, inte minst efter att ha läst Jeana Jarlsbos recension i Svd från november 2007 där hon skriver att:
"Utan tvekan är ”Allt är vind” något av det mest lysande i Le Clézios författarskap – egentligen kan endast ordet mästerverk göra den rättvisa."
Nej, Jeana, där håller jag inte med dig. Mitt omdöme blir följande: Läsvärd berättelse, utmärkt skriven (och lysande översättning har jag förstått, trots att jag inte hann med att läsa på originalspråk), men helhetsbetyget dras ner av de två parallellhistorierna som inte tjänar varandra utan bara löper på, "skeppsdagboken" - och nu tänker jag på Jeans korta noteringar om krigsfartygen samt att författaren gärna kunde ha vilat i och låtit passagerna om faster Catherine - som var intressanta, levande och fascinerande gestaltade - gott kunde ha varit mer omfattande.
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Allt är vind av Jean-Marie Gustave Le Clézio
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar