Säg att jag är välkommen!

Har sträckläst Låt den rätte komma in av  John Ajvide Lindqvist. Svårt att säga hur lång tid det tog, jag sov ju till exempel i natt, men i stort sett hela dagen idag har jag läst, läst läst. och vad ska jag säga om boken? Var den jättebra eftersom jag inte kunde lägga den ifrån mig? Ja, på ett sätt var den det. Jag kunde ju som nämnts de facto inte lägga den ifrån mig, ivrig som jag var att få veta vad som skulle hända. Jag läste så snabbt att jag titt som tätt missade vad som skedde i berättelsen och var tvungen att gå tillbaka några stycken för att få allt på plats. Helt klart läsvärd och helt klart en bladvändare. Fascinerande förstås, men b r a? Nej, jag kan inte bestämma mig. det var för det första för många personer i berättelsen och jag kunde inte hålla reda på dem alla. Men de viktigaste karaktärerna höll jag förstås reda på, men drabbades av Martha -syndromet (vad vi tyckte om Lessings Martha finns här): jag gillade inte huvudpersonen, Oskar. Däremot gillade jag vampyren Eli, och några ur alkisgänget. Jag gillade verkligen själva vampyrinslagen, på samma fascinerande sätt som när jag läste Anne Rices vampyrböcker med stor förtjusning för femton år sedan. Ska jag se filmen? Ja, kanske. Väntar nog tills den kommer på DVD. Betyg: tre huggtänder av fem.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist