Sträckläsning

På grund av sängläge sedan juldagen har jag läst enormt mycket. Sputnikälskling tog slut på knappt två dagar och ÅÅÅÅÅÅÅ vad jag tyckte om den. Jag tror faktiskt att den seglar upp på vinnarpallen av mina Murakami-favoriter. Eller tampas i alla fall om den där förstaplatsen i hård konkurrens med Fågeln som vrider upp världen. Ibland så lämnar ju Murakami läsaren lite åt sitt eget öde och det är många lösa tåtar att försöka knyppla ihop. Ibland kan det verka störande, många har jag märkt, irriterar sig på bristen av vägledning genom ibland komplexa texter. Men här tycker jag att han trots ett halvöppet slut knyter ihop historien - om än löst - men ändå.

Sedan tog jag mig an nästa salong-bok, det vill säga Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson. Tidigare har jag bara läst Aprilhäxan av samma författare, en bok jag tyckte mycket om. Is och vatten, vatten och is gör mig inte besviken. Historien är en slags deckarhistoria, skulle jag vilja säga fastän jag hör redan massor som protesterar. Och med samma driv som i en god deckare kunde jag knappt lägga ifrån mig boken och den tog slut alldeles för fort. Jag har massor mer att säga om denna, men väntar förstås tills vi Wind Up Women ses nästa gång. Faktiskt bara om två veckor.

Nu läser jag Sista resan till Pnohm Pehn av Jesper Huor. Den ingår i min egen lilla Kambodja -festival, där den hittills enda andra boken utgörs av Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling. Den står således i tur. 

Därefter ska jag ta mig an två riktiga tjockisar: De välvilliga av Jonathan Littel och Blonde av Joyce Carol Oates.