Får lov att erkänna att jag länge länge länge var helt emot Marian Keyes. Det berodde på att flera bekanta lovordade hennes böcker till den milda grad att jag inte ville lsa dem av den anledningen. men så läste jag Sushi for beginners på en semesterresa för några år sedan och har sedan dess avverkat hennes produktion.
Precis som jag kan längta efter deckare (och förresten - snart ska jag berätta vad som hände med Elizabeth George-boken jag bytte till mig i den senaste salongen!) kan jag längta efter Marian Keyes. Så var det sagt. Nu är jag outad. Jag som i vissa kretsar har ett rykte om mig att vara en litteratursnobb av rang och både vill och försöker vara obegripligt intellektuell för att citera en påse från Pocketshop (på ett helt och hållet oironiskt sätt ...) erkänner nu utan omsvep att jag gärna sätter tänderna i en tjockis av Marian Keyes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar