Enligt baksidestexten på Lily Dahls förtrollning ska boken vara ofantligt otäck efter cirka 20 sidor och att det är som att Minnesota förflyttats till TwinPeaks. Jag håller med om det ena men inte det andra. Jag tycker boken är bra, inte tu tal om den saken. Inte alls samma klass som Vad jag älskade (som ligger definitivt på min egen topp-tio-lista) men välskriven, fängslande och har en suggestiv ton som tilltalar mig. Twin Peaks-känslan finns där absolut - och det gillar jag (som är en stor fan av TwinPeaks - missade inte ett enda avsnitt när den gick och knarkar numera serien på DVD). Men otäck? Nej, inte än och jag har ändå läst halva boken.
JA, det finns något som ruvar i undertexten. JA, det känns obehagligt när Lily cyklar till bröderna Bodlers gård för att lämna tillbaka ett par skor hon stulit. JA, det händer massa konstiga saker, men än så länge är det faktiskt inte ett dugg otäckt.
Men det kommer väl. Det ser jag fram emot!
1 kommentar:
Jag håller med, särskilt otäck blev väl aldrig Lily Dahl? Fast det är minst 15 år sedan jag läste den så jag kanske minns fel. Minns mest att jag tyckte väldigt mycket om den. Och Twin Peaks, tänkte verkligen inte på den serien när jag läste boken men likheterna fanns säkert där!
Skicka en kommentar